Alla djur på jorden kämpar för att föra sina gener vidare till nästa generation, och det kan ske på väldigt uppfinningsrika sätt. De flesta djur förökar sig sexuellt, då två kön parar sig med varandra.
Avkomman från sexuellt reproducerande arter bildas genom att en manlig och en kvinnlig könscell smälter samman. Avkomman bär därför på genetisk information från båda sina föräldrar.
Andra djurarter förökar sig i stället utan parning genom asexuell, eller könlös, fortplantning. Hos djur med asexuell fortplantning kan ett obefruktat ägg utan parning utvecklas till en livskraftig individ.
Hos arter som uteslutande förökar sig asexuellt är hanar helt överflödiga och arten består därför av enbart honor.
Så är exempelvis fallet hos en del ödlor- och insektsarter. Gemensamt för arter med asexuell fortplantning är att den genetiska sammansättningen hos avkomman i de flesta fall är en kopia av föräldraindividen. Man kan därför säga att avkomman är en klon eftersom den genetiskt sett är helt identisk med sin enda förälder.
Hammarhajen väljer själv
Det finns även några arter som kan tillämpa båda reproduktions-strategierna. Det gäller exempelvis hammarhajen och komodovaranen som under normala förhållanden fortplantar sig sexuellt.
Honorna från de båda arterna kan dock även fortplanta sig asexuellt om det under långa perioder inte finns några hanar till förfogande. På så sätt försäkrar sig honorna om en avkomma även om de inte har en hane att para sig med.
Många insektsarter kan också fortplanta sig både sexuellt och asexuellt. Exempelvis reproducerar sig bladlöss och vattenloppor asexuellt under sommaren medan de senare på året producerar färre sexuellt reproducerade avkommor.
Asexuell eller sexuell fortplantning garanterar alltså var för sig eller i kombination att ungar sätts till världen och därmed att en art består.
Daggmaskar är hermafroditer
Hos vissa arter av daggmaskar, plattmaskar, musslor och snäckor är varje individ hane och hona på samma gång. Det innebär att djurets kropp innehåller både manliga och kvinnliga könsorgan.
Dessa hermafroditer befruktar i regel inte sig själva, men det sker en ömsesidig utväxling av sädesceller under parningen. På så sätt ser hermafroditerna till att deras avkomma blir genetiskt olikartad.
Det kan vara en stor fördel att vara hermafrodit om man exempelvis tillhör en art som lever hela livet på samma plats. Ett exempel på det är de små kräftdjuren havstulpaner som sitter på klippor och stenar. När individerna är både han- och honkön är alla som sitter i närheten potentiella makar. Det underlättar förökningen då det ändå inte går att förflytta sig för att hitta en partner.
Hos andra hermafroditarter är individen först det ena könet och senare i livet byter det till motsatta könet.
Hos könsskiftande hermafroditer är det vanligast att individen först utvecklar manliga könsorgan. Det sker bland annat hos ostronpest, som kan vara hankönade i upp till sex år innan de inom loppet av ett par månader byter till honkön.
Förvandlingen beror på feromoner som är signalsubstanser som utsöndras av ostronpesthonorna. De yngsta snäckorna, hanarna, sätter sig ofta ovanpå de äldre snäckorna som är honor.