Pirålen tillhör fiskgruppen rundmunnar – den mest primitiva gruppen av nu levande ryggradsdjur.
Pirålen tillhör en djurgrupp som anses vara en av de mest primitiva bland ryggradsdjuren. De har dock ett skydd mot fiender som är ytterst avancerat.
Pirålen avger en slemmig substans som får stora rovfiskar att kippa efter andan. På ett ögonblick blockerar slemmet rovfiskens gälar så att den inte kan ta upp syre.
När en hungrig haj sätter tänderna i en pirål släpper den omedelbart sitt byte igen – och den slemmiga pirålen undkommer angreppet oskadd.
Biologer från tre amerikanska universitet har studerat scenariot på flera videoinspelningar och inspirerades av detta till att titta närmare på pirålens hud för att ta reda på hur den klarar sig så bra efter den blivit angripen.
Ingen äter pirål
Forskarna räknade med att pirålens hud skulle vara mycket stark och svår att tränga igenom för rovfiskarnas tänder. De testade därför hållfastheten i pirålens hud och jämförde den med samma egenskap hos huden från 21 andra fiskarter.
Forskarnas undersökningar visade dock att pirålens hud inte är starkare än huden hos arter. Att pirålen slipper i det närmaste oskadd undan från rovfiskarnas tänder beror i stället på att dess hud sitter mycket löst på kroppen.
Det är inte bara forskarnas videoinspelningar utan även andra observationer som visar hur effektiva pirålens försvarsmekanismer är. När biologer exempelvis undersöker maginnehållet hos andra stora rovfiskar händer det ytterst sällan att de hittar rester av pirålar.
