Varför ruvar sjöhästhannar äggen?

Sjöhästarnas fortplantningsstrategi är en av de mest anmärkningsvärda, både bland fiskar och bland ryggradsdjur generellt. Fiskar är dock den djurgrupp som har de mest olikartade sätten att sköta reproduktionen på. Till exempel är många fiskar flexibla med sitt kön, så att honor under rätt förhållanden kan omvandlas till hannar. Många fiskarter förökar sig genom att honan lägger ett stort antal ägg, som hannen befruktar med sin mjölke och som därefter lämnas åt sitt öde. Större delen av fiskynglen blir därför föda åt andra djur, och bara tack vare att det produceras ett mycket stort antal ägg är det en del som klarar sig till vuxen ålder. Det gäller till exempel torsk och lax. Andra fiskarter har spårat in på en fortplantningsstrategi som innebär att de producerar ett mindre antal ägg men i gengäld vårdar och skyddar fiskynglen under deras uppväxt. Som huvudregel är det hannen som står för skötseln av fiskynglen. Det innebär bland annat att han försvarar dem mot rovdjur, förser dem med färskt vatten och städar bort orenheter från deras bo. Ju mer omfattande omsorgen är, desto fler avkommor överlever den första farliga tiden, och därför ses denna strategi som regel i områden med många rovdjur. En fiskhona har ofta möjlighet att välja ut den hanne som skall befrukta hennes ägg. Hos många arter har detta faktum utmynnat i att hannarna inbördes kämpar om att besitta de gynnsamma boplatser som faller en parningssugen hona i smaken. Hos sjöhästarna har hannens vård av ungarna tagits ett steg vidare. Här har boet blivit en del av honom själv, då han nästan likt en känguru har en påse framtill på buken. Däri lägger honan sina ägg efter en avancerad parningsdans med hannen. Hon gör det med en förlängd äggledare, som hon för ned i påsen, där äggen befruktas av hannens mjölke och förvaras i en livmoderliknande miljö. Efter en ruvningsperiod ”föder” hannen från påsen. Ungarna liknar till förväxling små, vuxna sjöhästar.