Den elektriska ålen levererar de starkaste elstötarna i djurens värld med urladdningar på upp till 860 volt – rikligt för att förlama en liten fisk, så att ålen i lugn och ro kan sluka den.
Men den redan avancerade jaktmetoden tillämpas ännu mer raffinerat i vissa delar av Amazonfloden i Sydamerika. Zoologer har upptäckt att flockar av elektriska ålar jagar tillsammans, så att de får större utdelning av sin säregna förmåga.
🎬 VIDEO: En gemensam elstöt ger större fångst
Elektriska ålar samarbetar så att elstötarna blir ännu kraftigare. En gemensam urladdning får det att regna fisk, och det är bara att hugga in.
När vattenståndet i floden är lågt jagar flockar på upp till 100 ålar in stora mängder fisk i små, grunda vattenområden vid stränderna.
8600 volt blir spänningsskillnaden i de elstötar som de elektriska ålarna skapar när de jagar i flock vid Amazonflodens stränder.
Sedan avviker omkring tio av ålarna och smyger sig in bland fiskarna, där de samtidigt utlöser sina elektriska laddningar som därmed når upp i totalt 8600 volt.
Elstöten blir så våldsam att den kastar upp en kaskad av fiskar ur vattnet. När de plaskar ned på vattenytan igen vet de andra ålarna att middagen är serverad, och söker sig in på det låga vattnet och förser sig med mat.
Angriper upp till sju gånger
Den kollektiva jakten gynnar därmed alla ålarna. Efter festmåltiden börjar flocken åter att driva ihop en stor mängd fisk. På så sätt fortsätter ålarna i ett par timmar, och tar sig tid att genomföra upp till sju angrepp.
Elektriska ålar lever bara i Sydamerika. De kan bli över två meter långa och väga upp till 20 kilo. De elektriska organen sitter i de bakre fyra femtedelarna av kroppen.
Zoologer från brasilianska National Institute of Amazonian Research upptäckte först jaktmetoden hos arten Electrophorus voltai, men sedan har det dykt upp berättelser om att arten Electrophorus electricus också använder sig av den.
En zoologisk sensation
Zoologerna ska nu undersöka ålarnas dna för att hitta de gener som kan vara förknippade med det kollektiva jaktbeteendet, och jämföra med motsvarande gener hos andra djurgrupper, som exempelvis valar, som också jagar i flock.
Ålarnas beteende är en zoologisk sensation, eftersom kollektiv och koordinerad jakt är extremt sällsynt utanför däggdjurens arter.
