Hatar katter vatten?

Det är faktiskt långt ifrån alla katter som ogillar vatten. Ett exempel på motsatsen är den turkiska vankatten, som lever på stränderna av sjön Van i östra Turkiet. Den här rasen älskar det blöta elementet, och drar sig inte för att ta en simtur i sjön. Att vissa tamkatter har ett tämligen ansträngt förhållande till vatten beror sannolikt på värme och kyla. Kattpäls är mycket torr, så den blir snabbt genomblöt, och förlorar då sin isolerande förmåga. För katter som bor i varma områden är detta inget stort problem, men katter som bor på tempererade breddgrader har inte råd att förlora värme på det här sättet. Det ser även ut som om det finns ett mönster i att ju närmare ekvatorn man kommer, desto gladare är de lokala katterna för vatten. Tamkatter kommer från flera olika vilda raser. De som har sina rötter i den europeiska vildkatten och som lever i temperade områden har ärvt den här rasens skräck för vatten. Detta gäller även om de har flyttat till varmare områden. De flesta katter som man möter på våra breddgrader har europeisk vildkatt i sitt stamträd, och därför är de så avigt inställda till att bada. Andra raser kommer däremot från den nubiska vildkatten, som har sitt ursprung i ökenområdena i Nordafrika och Mellanöstern, och de är inte rädda för vatten. Uppväxten är också avgörande. Utställningskatter, som skall ställas ut ofta, får finna sig i att bada med jämna mellanrum, och detta accepterar de om man har vant dem, sedan de var små.