Människans sinnen är inget att skryta med. Vi är inte varken speciellt bra på att se, höra, lukta, smaka eller känna. Det låter inte särskilt effektivt eller för den delen inte ens lämpligt för en art som vill överleva.
Men i själva verket kan emellertid allsidigheten vara en av anledningarna till att människan har klarat sig så bra. Vi kan lite av allt och framför allt kan vi anpassa oss så att vi klarar oss i de flesta miljöer – även om det sker plötsliga förändringar.
Det finns många andra djur vars sinnen är betydligt bättre och känsligare än människans, men dessa djur är ofta så pass specialiserade att de inte kan särskilt mycket annat.
Stora delar av deras hjärnor har överlåtits åt behandlingen av en speciell typ av information.
Det gör dem mycket effektiva på att hantera specifika situationer, men å andra sidan får de problem och svårt att klara sig, om deras livsvillkor förändras.
Den stora vithajen utnyttjar förmågan att känna av elektriska fält när den jagar tonfisk, sälar, delfiner eller annat byte.
Fiskar avger svaga elektriska impulser när de rör sig.
Yttre porer registrerar de elektriska strömmarna som löper via geléfyllda kanaler till de lorenzinska ampullerna. Flera hundra lorenzinska ampuller, ett slags sensorer i hajens nos, behandlar de elektriska strömmarna.
De lorenzinska ampullerna aktiverar lokala nerver som informerar hjärnan om förekomsten av ett möjligt byte.
Ofta är djurens sinnen inte bara känsligare än människans; de reagerar också på ett större spektrum av påverkningar.
Människans ögon kan exempelvis bara uppfatta så kallat synligt ljus, medan en lång rad insekter även kan se ultraviolett ljus.
Många djur kan höra både mer högfrekventa och mer lågfrekventa ljud än människor, och en del av dem har inte bara ett sjätte sinne utan även ett sjunde, ett åttonde och ett nionde sinne.
Forskare har ibland diskuterat möjligheten att förbättra de mänskliga sinnenas spännvidd, exempelvis genom genmodifiering.
De har försökt med teknikens hjälp, men varje gång kräver det att man omvandlar signaler som ligger utanför de mänskliga sinnesorganens räckvidd till något som faktiskt kan uppfattas av människor – och därmed mister man förmodligen en del av den potentiella informationen.