Djurens extrema sinnen tar över hjärnan

Många djurs hjärnor styrs av vilka sinnen djuret använder mest. Råttor är i princip inget annat än vandrande näsor, medan andra djur helt styrs av sin syn eller sin hörsel.

Shutterstock

Människans sinnen är inget att skryta med. Vi är inte varken speciellt bra på att se, höra, lukta, smaka eller känna. Det låter inte särskilt effektivt eller för den delen inte ens lämpligt för en art som vill överleva.

Men i själva verket kan emellertid allsidigheten vara en av anledningarna till att människan har klarat sig så bra. Vi kan lite av allt och framför allt kan vi anpassa oss så att vi klarar oss i de flesta miljöer – även om det sker plötsliga förändringar.

Det finns många andra djur vars sinnen är betydligt bättre och känsligare än människans, men dessa djur är ofta så pass speciali­serade att de inte kan särskilt mycket annat.

Luktsinne

  • Nosen är enormt viktig för råttor och används bland annat när de letar efter föda.

    Några av de känsligaste luktsinnena hittar man hos nattfjärilar. De registrerar inte dofter med nosen på samma sätt som dägg­djur gör utan ­uppfattar de kemiska doft­substanserna med sina antenner.

    Vissa arters antenner är så känsliga att de kan registrera förekomsten av en enda doftmolekyl. Å andra sidan kan de bara registrera en enda typ av lukt, nämligen lukten av potentiella partners – något de kan hitta på upp till tio kilometers avstånd.

    Hos människor och många djur kan lukt- och smaksinnet påverka vartannat. Några av de största smakmässiga prestationerna utförs av jordens olika arter av lax, som efter att ha tillbringat många år ute till havs ska hitta tillbaka till just det lilla vattendrag där de själva kläcktes.

    Det gör de genom att gradvis smaka sig fram till den plats där vattnet smakar på precis samma sätt som det gjorde när de kom ut ur ägget.

Stora delar av deras hjärnor har överlåtits åt behandlingen av en speciell typ av information.

Det gör dem mycket effektiva på att hantera specifika situationer, men å and­ra sidan får de problem och svårt att klara sig, om deras livsvillkor förändras.

Den stora vithajen utnyttjar förmågan att känna av elektriska fält när den jagar tonfisk, sälar, delfiner eller annat byte.

Shutterstock

Fiskar avger svaga elektriska impulser när de rör sig.

Shutterstock
haj

Yttre porer registrerar de elektriska strömmarna som löper via geléfyllda kanaler till de lorenzinska ampullerna. Flera hundra lorenzinska ampuller, ett slags sensorer i hajens nos, behandlar de elektriska strömmarna.

Shutterstock

De lorenzinska ampullerna aktiverar lokala nerver som informerar hjärnan om förekomsten av ett möjligt byte.

Ritzau Scanpix

Ofta är djurens sinnen inte bara känsligare än människans; de reagerar också på ett större spektrum av påverkningar.

Människans ögon kan exempelvis bara upp­fatta så kallat synligt ljus, medan en lång rad insekter även kan se ultraviolett ljus.

Syn

  • Undersökningar har visat att ugglor exempelvis kan fånga ett byte i ett ljus som motsvarar ljuset från ett stearinljus på 100 meters håll.

    Det finns djur som har extremt ljuskänsliga ögon i jämförelse med människan. De kan orientera sig i nästan totalt mörker. Det gäller oftast natt­aktiva djur, djuphavsfiskar eller djur som lever i grottor och på andra mörka platser. Å andra sidan ser nattaktiva djur inte så bra i färg. Färgseende kräver mycket ljus och därför hittar man oftast detta hos dag­aktiva djur.

    Många av dem har även utökat sitt synområde så att de kan se färger som människan inte kan upp­fatta, exempelvis ultraviolett ljus. Hos ett djur med ett högt utvecklat synsinne är i regel också hjärnans bakersta del kraftigt utvecklad, medan denna är väldigt liten hos djur som är blinda eller har nedsatt syn. En annan viktig aspekt av synsinnet är hur skarpt djuren ser, eller hur stor upplösning deras ögon har. Man antar exempelvis att en kungsörn kan se en kanin på 3 000 meters avstånd.

    Många insekter ser förmodligen världen på ett sätt som på­minner om ett suddigt eller mycket grovkornigt foto. De är dock extremt skickliga på att registrera rörelser, vilket bland annat förklarar varför flugor så ofta undkommer flugsmällan. Den största fördelen med människans syn är att ögonen vetter framåt så att vi bland annat kan bedöma avstånd väldigt exakt.

Många djur kan höra både mer högfrekventa och mer låg­frekventa ljud än människor, och en del av dem har inte bara ett sjätte sinne utan även ett sjunde, ett åttonde och ett nionde sinne.

Hörsel

  • Fladdermöss kan orientera sig via hörseln. Ljuden måste dock vara kraftiga.

    Det är svårt att jämföra olika djurs hörsel. Vissa arter, däribland fladdermöss, kan höra extremt högfrekventa ljud långt utanför det mänskliga örats område. De utnyttjar ljuden för att orientera sig. Å andra sidan måste ljuden vara extremt kraftiga för att kunna användas. En tornuggla kan inte höra ljud över tillnärmelsevis samma frekvens­område som fladdermöss. Däremot kan den höra det svaga ljudet av fotstegen från en mus, och kan därför fånga sitt byte i totalt mörker.

    Lågfrekventa ljud är bra att kommunicera med eftersom de även kan nå långt. Det är å andra sidan väldigt svårt att lokalisera exakt varifrån ljuden kommer. Slutligen finns det arter vars hörsel är inställda på att höra ett enda ljud och inget annat. Det ljudet kan de i och för sig uppfatta under i stort sett alla förhållanden. Det är vanligt framför allt hos tropiska grodor som bara kan höra sitt eget kväkande.

    Människan hör bara inom ett ganska blygsamt frekvensområde på 20–20 000 Hz.

Forskare har ibland diskuterat möjligheten att förbättra de mänskliga sinnenas spännvidd, exempelvis genom genmodifiering.

De har försökt med teknikens hjälp, men varje gång kräver det att man omvandlar signaler som ligger utanför de mänskliga sinnesorganens räckvidd till något som faktiskt kan uppfattas av människor – och därmed mister man förmodligen en del av den potentiella informationen.

Känsel

  • Stjärnmullvaden är blind men känner sig blixtsnabbt fram till bytet.

    Hos de flesta djur är känseln en fråga om hår – långa, styva hår­strån som kan registrera rörelser i luften, ojämnheter i de ytor som de stöter emot, eventuella osyn­liga hinder och mycket annat.

    Ett av de kanske mest välkända exemplen är katters morrhår. Katter kan använda dem för att känna sig fram i mörker, men samtidigt fun­gerar de också som ett mät­instrument. Morr­håren sticker i regel ut lika långt åt sidorna som kattens kropp är bred. Om morr­håren inte stöter emot något, när katten sticker in huvudet någonstans där det är ont om plats, kan resten av kroppen alltså mycket väl få plats i utrymmet också.

    Djur som lever i nästan totalt ­eller totalt mörker är ofta mycket beroende av sin känsel och de är därför ofta mycket rikligt försedda med känselhår eller så har de utvecklat särskilda känselorgan. Lockespindlar, som liknar har krankar, har exempelvis ett benpar som är betydligt längre än de övriga sex benen. De används på samma sätt som en blind person orienterar sig med en vit käpp.

    Människors känsel är mindre avancerad och är främst koncentrerad till händerna respektive fingrarna.

Läs också:

Överlevnad

Varför har sebran ränder?

0 minuter
Fiskar

Spökfiskar är havets bästa dykare

1 minut
Havsdjur

Asexuella djur får ungar med sig själva

3 minuter

Logga in

Fel: Ogiltig e-postadress
Lösenord behövs
VisaDölj

Redan prenumerant? Prenumererar du redan på tidningen? Klicka här

Ny användare? Få åtkomst nu!