Eftertraktat bytesdjur får nöja sig med tupplur.
Gråsälarnas sovstunder är bland de kortaste i djurriket – ibland är de bara 90 sekunder långa. Å andra sidan sover sälarna många gånger under ett dygn. De ultrakorta sömnperioderna förekommer främst när sälarna sover i vattnet där de har fler fiender än vad de har på land.
Hand i hand trotsar mamma och unge strömmen.
Havsuttrar sover flytande på rygg i vattnet. För att ungen inte ska driva bort från sin mamma håller de varandra i tassarna. De vuxna uttrarna klamrar sig samtidigt fast i exempelvis tång eller sjögräs och använder vattenväxten som ett slags ankare.
Flyttfåglar sover flygandes för att undvika farliga landningar.
Tornseglaren kan utan problem hålla sig uppe i luften tio månader åt gången. Den lilla flyttfågeln landar i stort sett bara för att lägga sina ägg. Det är säkrare i luften för fågeln som är dålig på att landa och lyfta. Tornseglaren sover i luften med enbart den ena hjärnhalvan aktiv. På så sätt håller fågeln sig vaken och uppmärksam även när den vilar.
Svårstartad flygare sover i optimal flyktposition.
Fladdermöss har inte tillräckligt med lyftkraft för att lyfta från marken. I stället måste de utnyttja gravitationen och kasta sig ut från höga platser. Fladdermusen sover med huvudet nedåt för att snabbt kunna flyga iväg om det uppstår farliga situationer. Senor i fladdermusens klor ser till att djuret inte tappar greppet i sömnen och faller ned.
Savannens jättar lägger sig bara ned var tredje eller var fjärde dag.
Vilda elefanter kan låsa knälederna och sova ståendes – precis som exempelvis kor och hästar. Men för att få den djupa REMsömnen, som de flesta däggdjur behöver, måste elefanterna även lägga sig ned var tredje till fjärde dag. REM-sömnen hör ihop med lagringen av minnen i hjärnan.
Sovvakter vakar över flocken.
Gräsänder står på en lång rad när de sover, men alla vilar inte lika mycket. Änderna längst ut i raden sover bara med den ena hjärnhalvan och har därför alltid ett öga öppet. Vid risk för fara väsnas sovvakterna och väcker de tungt sovande änderna i mitten.
Havets giganter slumrar vertikalt.
Jordens största rovdjur sover i flockar med fem till sex valar och driver runt med strömmen strax under havsytan. De sover vertikalt och ingen vet varför. En förklaring kan vara att valarna känner sig mer trygga i den positionen.