Självmordsbombaren
Insektsbomb skyddar flocken
Ärtbladlusen är en grym kemist och kan snabbt brygga en bomb i sitt inre.
- Orsak: Försvar av artfränder
- Metod: Explosion
Den lilla ärtlusen är en delikatess för exempelvis nyckelpigor. Därför lever den ofta i symbios med myror som ger skydd mot betalning i form av den sockrade honungsdagg som bladlössen utsöndrar. Bladlössen har dock ett ännu kraftfullare vapen än myrornas skyddande käkar och myrsyra.
När en koloni av bladlöss attackeras kan en enda individ fatta ett heroiskt beslut och kemiskt förvandlas till en självmordsbomb. Så fort nyckelpigan kommer inom räckhåll exploderar bladlössen med sådan kraft att den många gånger större fienden slungas långt bort från kolonin.
Bladlössens explosion kan även uppstå efter att den har ätits upp och därmed tillfoga angriparen maximal skada.
Drunkningsdöden
Delfin dränkte sina sorger
Självmord var tydligen den enda utvägen för en olycklig delfin som förlorade sin bästa mänskliga vän.
- Orsak: Sorg
- Metod: Drunkning
En av de märkligaste berättelserna om självmord hos högre djur rör delfinen Peter som 1965 deltog i ett experiment om kommunikation med andra arter.
Under experimenten levde Peter tillsammans med naturhistorikern Margaret Howe Lovatt som han kom nära. Men efter sex månader försvann finansieringen och Peter separerades från sin mänskliga vän och överfördes till Miami.
Några veckor senare låg han på botten av sin pool och vägrade andas.
Människor kan inte begå självmord genom att hålla andan eftersom andningen är utanför vår kontroll, men hos delfiner är andning en medveten handling. Delfiner kan därför inte lugnas – å andra sidan kan de välja exakt vilket andetag som är deras sista.
Martyrdöden
Självuppoffring gör maximal skada
Biets vapen är ett giftfyllt stiick vars dödliga design säkerställer att insektens liv inte slösas bort när den sticker.
- Orsak: Försvar av boet
- Metod: Giftattack
Bin sticker som försvar och är mest aggressiva med sitt stick om de uppfattar att kupan, och därmed drottningen, är hotad.
Om du har blivit stucken av ett honungsbi vet du att gadden därefter fastnar i huden. Den gör detta på grund av hullingar. När du som en naturlig reaktion borstar bort det stickande biet, slits biets kropp sönder, vilket leder till döden för biet.
Men självmordet är väl värt uppoffringen. Gadden har ett antal tekniska finesser för att göra så mycket skada som möjligt.
Förutom hullingarna som gör gadden svårt att ta bort är själva giftsäcken utrustad med en liten autonom muskelpump som fortsätter trycka ut gift genom gaddens nål. I själva verket aktiveras pumpen först när den slits ut ur biets kropp och nervförbindelserna bryts.
Längst ut på gadden finns även två lansetter, ett slags små knivar som kan röra sig fram och tillbaka. När biet har stuckit trycker lansetterna gadden allt djupare in i huden. På så sätt hinner gadden pumpa in maximal mängd gift i såret.
Sist men inte minst dras en uppsättning körtlar ut ur biets kropp tillsammans med gadden. Körtlarna innehåller en doft som attraherar biets upphetsade släktingar.
Myten
Gnagare fick oförtjänt självmordrykte
**Lämmelns rykte som självmordsbenägen dök upp på 1700-talet. Sedan dess blåste Disney extra liv i myten.
- Orsak: Ingen
- Metod: Olycka/mord
Enligt en långlivad myt begår lämlar självmord genom att kasta sig i massor från klippor i sjöar eller floder. Det händer absolut att det dyker upp en extra stor grupp vart tredje till fjärde år, vilket sätter igång massvandringar, men något självmord är det inte.
Eftersom lämlar är utmärkta simmare har de inga problem att hoppa i vattnet om de stöter på floder eller sjöar i sin väg. Det är mer kritiskt när de rör sig mot bebodda områden, där de dödas i stora mängder av biltrafik.
Hur myten om lämlarnas självmord uppstod är okänt. Det förstärktes dock avsevärt när Disneyanställda 1958 sköt drev lämlar mot döden för att få dramatiska bilder i biljettkassan för filmen White Wilderness.