Brott lönar sig i djurriket

I Tanganyikasjön i Centralafrika lurar gökmalen till sig gratis barnpassning hos en annan av sjöns fiskar, cikliden (på bilden). När cikliden lägger sina ägg simmar gökmalen snabbt fram och placerar sina ägg på samma ställe. I kaoset samlar cikliden upp gökmalens ägg och ruvar dem i munhålan.

Vissa myrarter använder listiga metoder för att utöka flocken: En drottning intar en främmande myrstack och dödar den härskande drottningen. Därefter väntar den nya drottningen på att äggen i boet ska kläckas så att ungarna naturligt ansluter sig till henne. Andra gånger bär hon istället med sig äggen hem till sin stack.

I Kalahariöknen har tättingar kommit på ett knep för att stjäla mat från områdets surikat­familjer. Genom att avge falska varningsljud får fåglarna surikaterna att tro att rovdjur är på ingång. När surikaterna har sprungit ned i sina hålor stjäl tättingarna i lugn och ro deras byten.

En sötvattensmusselart vid namn lampsilis bildar en vävnad i kanten av skalet som påminner om små karpfiskar. Vävnaden har både ränder och ögon som liknar karpen. Syftet med lockbetet är att få rovfiskar att bita hål i en påse med musslans larver. Därefter strömmar larverna in i fiskens mun och samlar in näring i gälarna.

Strumosusbaggen tillåts ofta inta annars välskyddade myrkolonier, där den både äter kolonins yngel och lägger sina ägg. Det beror på att skalbaggen utsöndrar små droppar av ett berusande ämne från körtlar längst ut på och utmed sidorna av sin kropp som gör myrorna avslappnade – och beroende.

Zebramanguster är extremt territoriella flockdjur som är förvånansvärt koordinerade i sina attacker. Ofta bildar 20-30 av de små rovdäggdjuren två frontlinjer mitt emot varandra som rör sig fram och tillbaka tills uppgörelsen slutar i en blodig strid.

De svartvita skriktrastarna lever i små grupper i täta buskage på savannen i södra Afrika. Deras ungar rör sig ofta på marken där de skriker och utsätter sig för attacker. Studier visar att ungarna blottar sig för rovdjur för att pressa de vuxna till att ge dem mer mat.

I den kanadensiska delen av Klippiga bergen lämnar tjockhornsfår flocken för att leta efter en speciell typ av gulgrön lav som växer på klipporna. Fåren skrapar i den svampliknande laven med sina framtänder och horn för att uppnå en hallucinerande effekt. I vissa fall kan det gå så illa att fåren fortsätter till dess att tänderna är helt nedslitna.

Kejsartamariner föder ofta tvillingar som redan vid födseln väger hälften av mammans vikt tillsammans. Därför ser de små kloaporna till att para sig med två till tre hanar under samma period så att alla hjälper till med att bära ungarna i ren förvirring över vem som är far till dem.