När den moderna människan utvandrade från Afrika och intog Europa och Asien mötte hon många olika landskap och näringskällor.
I några områden väntade stora, attraktiva bytesdjur som vildsvin, noshörningar och mammutar. På andra ställen – exmpelvis i den tropiska regnskogen – var bytesdjuren mindre och mycket svårare att få tag i. Därför har arkeologerna hittills betraktat den tropiska regnskogen som ett hinder för människans utbredning.
Den uppfattningen utmanas nu av forskare från ett tyskt Max Planck-institut, efter att de har gjort banbrytande fynd i en grotta i Sri Lanka.
Fynden visar att människor här har levt av småvilt, särskilt apor och ekorrar, från det de ankom till ön för 45 000 år sedan tills för 4 000 år sedan.
Tills nu har forskarna ansett att den sortens byten bara kunde hjälpa människan genom korta kriser med knappa resurser men att de inte utgjorde någon grundval för kosthållningen på längre sikt.
Ben från apor användes till pilar eller spjut
Forskarna analyserade cirka 14 500 fynd av djurben. Över 70 procent härrörde från små apor och ekorrar och en del från uttrar, fiskar, kräldjur och fåglar. Mindre än fyra procent kom från större djur som hjortar, svin och bufflar.
Många ben hade skär- och brännmärken och en del apben hade bearbetats till fina spetsar. Ben från apor användes alltså för att jaga fler apor. Forskarna är ännu inte säker på vilka jaktvapen som grottans invånare har förfogat över.
Spetsarna kan ha använts till kastvapen som spjut men också till pilbågspilar. Våra förfäder var alltså mer flexibla och uppfinningsrika än vi trott.