9 glupska undervattensjägare

Giftiga harpuner, vassa käkar och cirkelsågsmunnar – under miljontals år har djupets mest skräckinjagande skapelser finslipat sina vapen och förfinat sina jakttekniker. Här är nio glupska undervattensjägare som du helst inte hade velat stöta på om du varit en fisk.

Giftiga harpuner, vassa käkar och cirkelsågsmunnar – under miljontals år har djupets mest skräckinjagande skapelser finslipat sina vapen och förfinat sina jakttekniker. Här är nio glupska undervattensjägare som du helst inte hade velat stöta på om du varit en fisk.

Constantinos Petrinos/Nature PL

1. Indonesisk mask tömde akvarium

I början av år 2009 försvann massor med fiskar spårlöst i akvariet i den engelska staden Newquay.

Efter två månader bestämde sig personalen för att tömma akvariet. Fiskarna som fanns kvar togs upp och vattnet pumpades ut.

På bottnen låg en nästan meterlång bobbitmask, en av världshavens största ringmaskar.

Spänd som en fjäder väntar masken i sanden innan den hoppar upp och hugger till.

© Secret Sea Visions/Getty Images

Bobbitmasken är ett glupskt, upp till tre meter långt rovdjur. Den ligger hopdragen i en S-form nere i havsbottnen eller i ett hålrum mellan ett par stenar.

När en fisk simmar förbi spärrar masken upp käkarna och far ut ur sitt gömställe. Käkarna slår ihop med så stor kraft att bytet i vissa fall delas mitt itu.

För att vara säker på att fisken inte ska sprattla iväg ger masken bytet en rejäl dos gift innan den äter upp sin fångst.

VIDEO: Bobbitmasken drar ner fiskar och bläckfiskar i graven

2. Tunga av ben krossar födan

Med sina dryga tre meter är arapaiman en av världens största sötvattensfiskar.

I munnen döljs ett förkrossande vapen.

Den stora fisken tillhör en liten grupp så kallade bentungeartade fiskar. Som namnet på gruppen antyder har arapaiman en tunga av ben med små, tandliknande taggar på ovansidan.

Arapaiman, en av världens största sötvattensfiskar, har ben i både tungan och gommen, som den använder för att krossa sina byten.

© Alamy/ImageSelect & Andrea Bandoni/Objects of the forest

Fisken fångar bytet genom att snabbt öppna munnen, så att undertrycket med stor kraft suger in både vatten och bytet i munnen.

Därefter krossar arapaiman hårt och bestämt bytet mot sin hårda gom, som liksom tungan består av ben.

3. Sågtandad mun parasiterar på offret

Vid en första anblick ser havsnejonögat ut som en tjock och blek ål, men den är faktiskt inte någon fisk.

Forskarna diskuterar fortfarande den exakta systematiska placeringen för ett av världens mest primitiva ryggradsdjur, som knappt har förändrats alls på miljontals år.

Detta primitiva ryggradsdjur kan bli upp till en meter långt.

© Shedd AQ/Patrice Ceisel/blueplanetarchive.com

Havsnejonögat lever av blod och kroppsvätskor som den suger ut ur bytet med sin runda mun. Inne i munnen sitter flera cirklar av vassa, trekantiga tänder, som hakar sig fast i exempelvis en öring.

Därefter använder havsnejonögat sin tandklädda tunga för att parasitera på offret och dricka dess blod.

Innan havsnejonögat i början av 1900-talet hittade till Stora sjöarna i Nordamerika fångade lokala fiskare sju miljoner kilo öring om året. Femtio år senare hade årsfångsten minskat till 136 000 kilo.

© James L. Amos/NG

4. Havssnäckan kastar ut sina inälvor ur munnen

Havssnäckor är långsamma jägare, så de måste gå omsorgsfullt till väga för att få någon fångst.

Försiktigt smyger sig snäckorna fram på havsbottnen tills de befinner sig på angreppsavstånd från sitt byte. Då gör de sina kastvapen redo.

Kägelsnäckan spetsar småfiskar med en giftig harpun som skjuter ut ur halsen. Det förlamade bytet dras sedan in i munnen.

© Visuals Unlimited/Nature PL

Kägelsnäckor har utvecklat en harpunliknande tunga med giftkörtlar som skjuter ut ur munnen och träffar bytet.

Andra havssnäckor kastar ut hela halsen och magen ur munnen, så att alltihop lägger sig som en påse över bytet.

VIDEO: Se kägelsnäckan harpunera en fisk

5. Klibbig snabel omfamnar bytet

År 1864 spolades en lång, svart mask upp på den skotska kusten. En lokal präst och naturhistoriker bestämde sig för att mäta masken.

Det var ingen enkel uppgift, för masken delades hela tiden upp i mindre bitar.

Till slut kom han emellertid fram till en längd på inte mindre än 55 meter, vilket gör långsnöret till ett av de längsta djur som någonsin uppmätts.

Långsnöret är en slemmask som kan bli hela 55 meter lång. Det gör den till ett av havets längsta djur.

© Nature Photographers Ltd./Alamy/ImageSelect

Långsnöret tillhör gruppen slemmaskar, en av havets märkligaste djurgrupper. De är i allmänhet långa, tunna och extremt slemmiga och finns överallt i haven.

Röda julklappsmaskar är giriga rovdjur, som fångar sitt byte med en lång, klibbig snabel som blixtsnabbt far ut ur munnen. Snabeln vecklar sig runt bytet och omsluter det innan det dras in i munnen.

Den röda julklappsmaskens snabel kan förgrena sig och omsluta bytesdjuret innan det sväljs.

© Youtube

6. Käken avfyras som en torped

Fullvuxna trollsländor är några av naturens bästa flygare, men barndomen tillbringar de under vattnet. Då lever de som matglada larver i dammar och små vattensamlingar, där de äter insekter, grodyngel och små fiskar.

Jakten går till så att trollsländelarven sakta närmar sig bytet likt en ubåt, varefter den avfyrar sin speciella underkäke som en torped.

Trollsländelarven kastar ut underkäken likt en torped och träffar bytet på 25 millisekunder.

© NaturePL

Underkäken är lång och kan kastas ut på bara 25 millisekunder. Längst ut sitter två kraftiga krokar, som griper tag i bytet och håller fast det.

Sedan drar trollsländelarven in underkäken igen och äter upp sin fångst.

Trollsländelarven använder sitt kastvapen för att fånga bytesdjur både ovanför och under vattenytan.

© Ken Ikeda Madsen

Käken är hopvikt

Trollsländelarvens välutvecklade underkäke, den så kallade fångstmasken, kan böjas i två leder och ligger normalt uppvikt under kroppen.

© Ken Ikeda Madsen

Käken skjuts ut

Vid angrepp skjuter larven blixtsnabbt fram fångstmasken. De böjda spetsarna längst ut fångar bytet som en griptång.

7. Långa sylar spetsar bytet

Ingen annan fisk har så långa tänder i förhållande till huvudets storlek som den 20–35 centimeter långa huggormsfisken.

Denna glupska fisk lever i tropiska och subtropiska hav i den så kallade mesopelagiska zonen på ett par hundra meters djup.

Huggormsfiskens sylvassa tänder, som är mer än hälften så långa som djurets huvud, överlappar varandra som ett galler när munnen är stängd.

Huggormsfiskens tänder fungerar som både spjut och bur.

© D. Fenolio/Photo Researchers Ritzau Scanpix

Om fisken ser ett byte simmar den rakt mot det med öppen mun. Sedan slår käkarna ihop som fällgallret på en riddarborg.

Käkarna kan öppnas 90 grader, vilket gör att fisken kan gapa över ett byte som är nästan lika stort som den själv.

8. Femtusen grader varm bubbla förlamar bytet

Hos de vackra pistolräkorna sitter allt i klon.

När räkan knipsar med sin förvuxna klo, som är hälften så lång som själva kroppen, far en vattenbubbla iväg i 97 kilometer i timmen.

Pistolräkans överdimensionerade klo, som utgör halva djurets kroppslängd, ger med sina 210 decibel upphov till ett av djurrikets starkaste ljud.

© Youtube

Klon spänns som en hanen på en pistol

Pistolräkan drar tillbaka sin kraftiga klo och låser fast den i avfyrningsposition. Klon fungerar på samma sätt som hanen på en revolver.

© Youtube

Vattenbubblan avfyras

En vattenbubbla skjuts ut ur klons hålrum i 97 kilometer i timmen. Bubblans temperatur stiger till cirka 5 000 grader.

© Youtube

Tryckvågen sprids

Efter cirka en millisekund kollapsar vattenbubblan med en våldsam knall på 210 decibel och avger en kraftig tryckvåg.

När bubblan kollapsar stiger temperaturen till 5 000 grader. Som jämförelse är temperaturen på solens yta 5 500 grader.

Knallen varar bara en millisekund, men trycket från bubblan är starkt nog för att förlama eller döda en liten fisk.

VIDEO: Se tryckvågen förlama bytet

9. Bubbelnät fångar knölvalens fiskbuffé

När knölvalar upptäcker ett fiskstim börjar de cirkla under det medan de rytmiskt släpper ut luft.

Luften bildar en mur av bubblor som stiger upp i vattenpelaren och omringar stimmet.

Knölvalar cirklar under fiskar och fångar dem i ett ogenomträngligt nät av bubblor.

© F. Nicklin/Minden/Ritzau Scanpix

Valarna simmar uppåt i allt snävare cirklar samtidigt som de släpper ut alltfler bubblor, så att fiskarna förs ihop på ett allt mindre område.

Till slut simmar valarna rakt upp genom stimmet med öppen mun.

Knölvalarnas bubblor håller fiskstimmet samlat innan valarna bryter ytan med öppen mun.

© Y. Momatiuk/J. Eastcott/Minden/Ritzau Scanpix