Noshörningsdino hittad i öken

Ett forskarlag från University of Utah i USA har hittat två nya dinosauriearter tillhörande familjen Ceratopsidae, som den berömda Triceratops tillhörde. De båda dinosaurierna levde i nuvarande Utah för 76 miljoner år sedan. Familjenamnet betyder ”hornansikten” och syftar på att dessa noshörningsliknande växtätare hade ett abnormt stort kranium, som var prytt med flera horn.

Den ena av de nya arterna hade hela 15 hornliknande utväxter på kraniet – det största antal som man har sett. För 95–68 miljoner år sedan låg havsytan högre än i dag, och ett hav delade Nordamerika i ett västligt och ett östligt landområde. Det västliga landområdet, som geologerna kallar Maramidia, utgjorde endast 20 procent av det nuvarande Nordamerika, men ändå levde där minst 20 olika arter av mer än ett ton tunga växtätare.

Utahceratops gettyi var 6–7 meter lång och vägde 3–4 ton.

Den största av de nyfunna dinosaurierna har fått namnet Utahceratops gettyi, och paleontologerna har kunnat sätta ihop ett nästan komplett skelett utifrån fossila ben från sex individer. När djuret var i livet mätte det cirka 2 meter över skuldrorna, var 6–7 meter långt och vägde 3–4 ton. Den andra dinosaurien heter Kosmoceratops richardsoni. Utifrån skelettdelar från fyra djur kan forskarna se att den var lite smalare över skuldrorna än sin släkting, och att den var 5 meter lång och vägde 2,5 ton.

Båda dinosaurierna hade som andra ceratopsider mycket stort kranium med stora spetsiga horn ovanpå nosen och över vartdera ögat. Dessutom hade de hornliknande prydnader i en krans runt kraniets översta del. Denna form av grenade horn var mest uttalade hos Kosmoceratops. Längst kranium hade där­emot Utahceratops – nämligen 2,3 meter. Därmed hör det till de största kranier som har existerat hos ett landlevande djur.

Kosmoceratops richardsoni var 5 meter lång och vägde 2,5 ton.

Forskarna anser att de noshörningsliknande dinosaurierna har använt sitt stora kranium och sina horn till att imponera på potentiella makar. Det är också möjligt att hannarna haft inbördes styrkeprov, där de – liksom dagens kronhjortar med sina grenade horn – stött huvud och horn mot varandra i sin kamp om honorna i parningstider.