© Nasa

Universums långa dödskamp

Jorden slutar sina dagar när solen sväller upp och slukar den i en våg av radioaktiv plasma. Planeternas dödsdans är bara ett steg på vägen mot universums slut. Det går inte att veta om allt utplånas i en smäll eller i en suck, men enligt beräkningar sker det om 1,7 x 10^106 år – eller 17 efterföljt av 105 nollor år.

23 november 2017 av Henrik Prætorius

OM 800 MILJONER ÅR – Livet på jorden kvävs och steks

Solen är jordens värsta fiende. Under de närmaste hundra miljoner åren kommer solens förbränning sakta att öka, tills jorden slutar som en biff i en stekpanna där värmen bara höjs. 

Livet kommer troligen att dö ut stegvis under ett antal hundra miljoner år. Beräkningar visar att jordens temperatur redan om 600 miljoner år hotar större djur. Om 800 miljoner år kommer mikroberna att dö. 

Det beror inte bara på solens värme, utan också på det faktum att koldioxiden i atmosfären försvinner snabbare än den tillförs av vulkanerna. Utan koldioxid i atmosfären dör alger och växter. Med tiden kommer nästan all koldioxid att vara bunden i berg och alla växter vara döda.

 

OM 3,75 MILJARDER ÅR – VINTERGATAN SLUKAS AV GLUPSK GRANNE

Om 3,75 miljarder år slukas vårt galaktiska hem av Andromedagalaxen. Den befinner sig på kollisionskurs med Vintergatan och närmar sig med en hastighet av 200 kilometer per sekund. 

Med sina en biljon stjärnor kommer Andromedagalaxen att sluka Vintergatans 300 miljarder stjärnor. Men stjärnorna och planeterna kommer knappast att kollidera, utan bara få en ny kosmisk adress. Vårt solsystem lär hamna tre gånger längre bort från galaxens mitt än i dag.

 

OM 100 MILJARDER ÅR – Mörk energi drar galaxerna bort från varandra

Om hundra miljarder år kommer de flesta andra galaxer (förutom vår egen) att ha försvunnit utom synhåll. Det innebär att ett teleskop som riktas bortom vår egen galaxhop inte ser något annat än totalt mörker. 

Detta fenomen kan förklaras med den mystiska mörka energi som får universum att utvidgas i allt snabbare takt. Universums våldsamma acceleration innebär att avstånden till galaxer som ligger långt bort från vår egen vid en tidpunkt kommer att öka snabbare än ljusets hastighet.

När det sker kan ljuset från dessa galaxer inte nå fram till oss och då kan vi inte se avlägsna delar av världsrymden. 

Utvidgningen kan emellertid inte få förhållandevis ärbelägna galaxer att lämna den så kallade visuella horisonten, då ljuset försvinner. Närbelägna galaxer hålls på plats och dras mot varandra av gravitationen, som är starkast över relativt korta avstånd.

 

OM EN MILJON MILJARDER ÅR OCH FRAMÅT - Planeterna blir hemlösa

Två stjärnor i en galax som kommer nära varandra märker knappt den andras dragkraft. Planeterna är dock så lätta i förhållande till stjärnorna att de dras ur kurs vid det kosmiska mötet. 

En förbipasserande stjärna kan påverka en planets bana så mycket att den slits loss från sin stjärna och kastas ut i rymden.

Forskarna har räknat ut att alla planeter slungas ur sin bana en gång på 30 biljoner år. Det innebär att alla planeter statistiskt sett kommer att vara hemlösa om en miljon miljarder år.

 

OM EN TRILJON TRILJARD ÅR – All materia blir ljus eller järn

När stjärnornas energi är slut kommer materien att omvandlas till antingen ljus eller järn, tror fysikerna. Utfallet hänger på om protonen, alla atomkärnors grundläggande beståndsdel, faller sönder eller inte. 

En partikel som faller sönder upplöses och övergår till lättare partiklar. Vår tids fysikteori, standardmodellen, förutsäger att protonen aldrig faller sönder. Om standardmodellen håller kommer alla atomer att sluta som järn, som har universums stabilaste atomkärna. Men om protonerna faller sönder slutar allting som ljus.

 

OM ÖVER EN DECILJON ÅR– SVARTA HÅL FÖRÅNGAS

Kanten av ett svart hål, den så kallade händelsehorisonten, är en fälla som inte går att undslippa. 

När något väl har fångats i ett svart hål kan det inte komma loss. Inte ens ljus kan ta sig ut. Så löd teorin – tills den brittiske fysikern Stephen Hawking tänkte ut teorin om Hawkingstrålning. På det svarta hålets kant uppstår en ihållande ström av partiklar och antipartiklar. 

De positiva partiklarna skjuts bort som strålning, medan de negativa antipartiklarna sugs ner i det svarta hålet. Eftersom dessa partiklar har en negativ massa blir det svarta hålet hela tiden lite mindre. I det långa loppet innebär det att det svarta hålet upplöses, eller ”förångas”.

5 TEORIER OM UNIVERSUMS SISTA TIMMAR

  1. STORA KROSSEN: Enligt denna teori om universums slut kommer gravitationen att hindra

    universums utvidgning, så att materien så småningom börjar dras ihop igen. Sedan slutar allt i en stor kollision, det vill säga en omvänd stor smäll.

  2. STORA SÖRPLINGEN: Om det visar sig att rymden är instabil och föränderlig kommer allt sannolikt att falla samman med ljusets hastighet.

    Därmed drar universum inte ihop sig i en stor kross, utan snarare kollapsar.

  3. STORA STUDSEN: Kallas även det oscillerande universum. Om kosmos slutligen drar ihop sig i en stor kross tror vissa fysiker att den kommer att följas av en ny stor smäll. Då är universum cykliskt och kommer att dö och återuppstå om och om igen.

  4. STORA RIVET: Denna teori bygger på att universum fortsätter att utvidgas med accelererande hastighet. Till slut blir utvidgningen så våldsam att galaxer och solsystem slits isär. Strax innan allt slutar kommer även atomerna att slitas sönder.


  5. STORA NEDKYLNINGEN: Enligt denna teori dör universum en iskall död. Om universum utvidgas i det oändliga kommer det att kylas ner till absoluta nollpunkten, -273,15 grader Celsius. Då står allt stilla och alla processer avstannar.

Läs också

PRENUMERERA PÅ ILLUSTRERAD VETENSKAPS NYHETSBREV

Du kan ladda ned ditt gratis specialnummer, Vår extrema hjärna, så snart du har beställt vårt nyhetsbrev.

Kanske är du intresserad av...

Hittade du inte vad du söker? Sök här: