Hur vanliga är dubbelstjärnor?

De fysiska dubbelstjärnorna, alltså stjärnor som rent fysiskt hänger ihop i och med att de kretsar runt en gemensam tyngdpunkt, är betydligt vanligare än man skulle tro. Minst hälften av alla de himlakroppar som man skulle kalla en (enstaka) stjärna, består i själva verket av två eller fler komponenter. Situationen är lite oklar med tanke på att det inte alltid är uppenbart vad som är en stjärna, och vad som är en planet. Om Jupiter var drygt tio gånger tyngre, skulle man kalla den för en stjärna, och då skulle vår vanliga stjärna solen vara en dubbelstjärna.

1 september 2009

De fysiska dubbelstjärnorna, alltså stjärnor som rent fysiskt hänger ihop i och med att de kretsar runt en gemensam tyngdpunkt, är betydligt vanligare än man skulle tro. Minst hälften av alla de himlakroppar som man skulle kalla en (enstaka) stjärna, består i själva verket av två eller fler komponenter. Situationen är lite oklar med tanke på att det inte alltid är uppenbart vad som är en stjärna, och vad som är en planet. Om Jupiter var drygt tio gånger tyngre, skulle man kalla den för en stjärna, och då skulle vår vanliga stjärna solen vara en dubbelstjärna. Dessa övergångsformer mellan stjärnor i vanlig mening och planeter kallas för bruna dvärgar. Den ganska stora förekomsten av dubbla och flerdubbla stjärnsystem beror på det sätt på vilket stjärnor bildas. Det sker i stora moln av gas och stoft, i vilka en klump formas och drar sig samman till följd av den inre tyngdkraften. Med sammandragningen följer också ökad rotation och därmed en ökad tendens till att mindre klumpar av stoft slits loss från den stora klumpen. Det är dessa mindre klumpar av gas och stoft, som kan bli till ett planetsystem eller sluta som en eller flera beledsagande, självständiga stjärnor.

Läs också

Kanske är du intresserad av...

Hittade du inte vad du söker? Sök här: