Himlakropparnas form beror på vilken storlek de har och vilket material de består av.

© NASA

Varför är planeter och stjärnor runda?

Gravitationen gör stora himlakroppar som planeter och stjärnor runda, medan de med mindre massa, som månar och asteroider, kan ha en mer slumpmässig form.

Himlakroppar som stjärnor och planeter är så tunga att gravitationen alltid vinner över alla andra krafter och gör dem runda. 

Gravitationen ser till att allt stenmaterial i exempelvis en planet och all gas i en stjärna drar till sig all annan materia och försöker trycka ihop den så tätt som möjligt runt himlakroppens centrum. 

Det leder till att det bildas en klotform, precis som när man knådar en degklump med händerna från alla håll. 

Formen beror på storleken och materialet

Himlakroppar som månar och asteroider kan ha andra former. Bland himlakropparna är det bara de största som är runda, medan de mindre vanligtvis har oregelbunden form. 

>> Fascinerad av himlakropparna? Följ med på solförmörkelseresa till USA! 

Astrofysiker vid Australian National University i Australien har räknat ut att gränsen mellan klotform och oregelbunden form går vid en storlek av 600 kilometer. 

En asteroid, som framför allt består av sten, kommer alltid att vara rund om den är större än 600 kilometer. För en måne, som nästan uteslutande består av is, kommer gränsen att gå vid 400 kilometer eftersom is är mycket lättare att pressa samman än den hårdare stenen.

Endast stora himlakroppar blir runda 

År 2006 bestämde den Internationella astronomiska unionen att en himlakropp endast ska kallas för planet eller dvärgplanet om den har en så stor massa att den formas klotrund av sin egen tyngdkraft. 

Planeter och dvärgplaneter är alltså alltid runda. 

Roterande himlakroppar buktar ut vid ekvatorn 

Även om alla stjärnor och planeter är runda är de inte nödvändigtvis perfekt klotformade. Ytan på en stenplanet kan mycket väl vara ojämn, och när stjärnor och planeter roterar buktar de ut något vid ekvatorn. 

Jordens rotation innebär att den är en smula tillplattad, då avståndet från jordens centrum till ekvatorn är 6 378 kilometer medan det bara är 6 357 kilometer till polerna. 

Det mest extrema exemplet är den snabbt roterande stjärnan Vega, som mäter 23 procent mer i bredd än i höjd. 

Vega
Vega

Stjärnan Vega är mer äggformad än sfärisk på grund av dess snabba rotation.

© RJHall

Läs också

Kanske är du intresserad av...

Hittade du inte vad du söker? Sök här: