LRO

10 pangbilder från månen

År 2009 sändes rymdsonden LRO och satelliten LCROSS i väg med kurs mot månen. Paret har bland annat hittat solsystemets kallaste plats, ett 80 meter djupt lavahål, en försvunnen rysk månbil och fotspåren efter Neil Armstrong.

19 juli 2011 av Helle & Henrik Stub

Det är snart 40 år sedan människan senast gick på månen. När vi återvänder är ovisst, men månen har så många olösta gåtor att vi en dag kommer att få en månbas.

Innan Barack Obama blev president, hade NASA planer på en månbas och sände därför den 18 juni 2009 upp rymdsonden LRO – Lunar Reconnaissance Orbiter – med kurs mot månen.

Tillsammans med LRO sände man upp den andra satelliten, LCROSS – Lunar Crater Observation and Sensing Satellite. Den skulle träffa månen nära sydpolen i en krater, där solen aldrig skiner, och där temperaturen kan sjunka till under Plutos minus 230 grader. Nedslagsplatsen ansågs vara en av de få platser där det är så kallt att is kan ansamlas.

Först slog Atlasraketens sista steg ned på månen. Det hade fraktat upp de båda rymdsonderna och virvlade upp ett moln av stoft och ånga, som LCROSS flög igenom och analyserade, medan den själv var på väg mot månen.

Då LCROSS träffade månen, bildades ett nytt moln av stoft och ånga, som analyserades av spektrometrar ombord på LRO, som flög i en bana runt månen.

Det tog över ett år att analysera mätningarna, men resultaten från LCROSS visade att månen är betydligt mer komplicerad än förväntat: fem till tio procent av ångorna bestod av vatten. Dessutom fann man ammoniak, metan, etylen, cyanid, koldioxid och andra ämnen, liksom man hittade metallånga av natrium, zink, silver och guld.

Resultaten från LCROSS pekar på att det kunde vara en god idé att placera en framtida månbas nära en av månens poler, där det finns tillgång till is. Även andra faktorer spelar dock in. Bland annat måste basen placeras i ett plant område, varifrån det är möjligt att köra ut i det omgivande landskapet.

Det betyder att det inte får vara för många stora stenar eller klippblock, djupa fåror eller branta sluttningar i närheten av basen. Därför är det viktigt att ha bra kartor över månen, så att man kan välja det optimala läget för en framtida bas.

Då LCROSS nedslag var över, kunde LRO sätta igång med sin huvuduppgift – en systematisk och detaljerad kartläggning av både månens yta och dess innehåll av mineraler. Det var på förhand stora förväntningar på kameran, som har en upplösningsförmåga på ända ned till en halv meter och gav möjlighet till ett historiskt återseende med de gamla Apollomånfarkosterna.

Samtidigt har vi fått många andra unika bilder från månen, som har visat hur mycket vi ännu har att lära om våra närmaste granne.

Tema

Läs också

PRENUMERERA PÅ ILLUSTRERAD VETENSKAPS NYHETSBREV

Du kan ladda ned ditt gratis specialnummer, Vår extrema hjärna, så snart du har beställt vårt nyhetsbrev.

Kanske är du intresserad av...

Hittade du inte vad du söker? Sök här: