Asteroid landing

NASA vill landsätta människor på asteroider

USA har skrotat planerna på att använda månen som språngbräda till Mars. En bemannad resa till den röda planeten är fortfarande det ultimata målet, men innan dess skall NASA engagera sig betydligt mer i den internationella rymdstationen, ISS, utveckla nya raketer och landsätta människor på en asteroid, som passerar nära jorden.

4 oktober 2010 av Helle & Henrik Stub

President Obama har stora ambitioner inom rymdfarten:

”Under 2025 förväntar jag att ett nytt rymdskepp avsett för långa resor är redo att för första gången sända människor längre bort än månen. Vi skall börja med att för första gången i historien sända astronauter till en asteroid. På 2030-talet tror jag att vi kan sända människor i en bana runt Mars och ta hem dem säkert igen. Därefter kommer en landning på Mars att följa – och jag ser fram emot att hinna uppleva det.”

Orden yttrades på Kennedy Space Center i Florida den 15 april, då presidenten höll sitt stora tal om rymdfartens framtid. Det var ett tal som emotsetts med stor spänning efter den massiva kritik han fått för att tidigare under året ha lagt ned Constellationprojektet. Constellation startades av president Bush 2004 och hade som mål att bygga en månbas och senare sända människor till Mars.

Obama hade viktiga skäl att lägga ned Constellation, som egentligen stöddes av båda de stora politiska partierna. Just för att stora rymdprogram som Apollo och Constellation har lyckats ena nationen, var det viktigt att snabbt komma med en ny vision. Här valde Obama alltså ett asteroidbesök som det första steget på den långa vägen till Mars.

Det finns flera goda skäl att välja denna troligen något oväntade väg mot det slutliga målet. För det första är det på många sätt lättare att flyga till en asteroid än att flyga till månen. Det beror på asteroidernas mycket svaga tyngdkraft, som innebär att man inte behöver använda bränsle för att bromsa in vid landningen. Dessutom kan en asteroidresa genomföras ganska snabbt, minst 10–15 år innan det är möjligt att landa på Mars. Det är viktigt att ha ett mål, som inte ligger alltför långt in i framtiden.

För det andra går det att finna asteroider, vars banor för dem nära jorden, så att de är lätta att nå utan att använda alltför mycket bränsle och alltför långa restider. En flygning ut till en av de så kallade ”nära-jordenasteroiderna” behöver inte ta mer än 1–2 månader, och hela resan fram och tillbaka kan genomföras på mindre än ett halvår – även om man lägger en månad på att utforska asteroiden. En resa till Mars skulle däremot ta 18–36 månader.

För det tredje är asteroider viktiga av flera skäl. Det är här vi hittar de bästa spåren av hur solsystemet uppstått, och här vi kanske kan hitta råvaror som is och mineraler. Det är också viktigt att utreda möjligheten att ändra en asteroids bana – ifall en stor sådan hamnar på kollisionskurs med jorden.

Precis som på den gamla Apollotiden kommer människor åter att samlas vid TV-apparaterna, när man på skärmen kommer att se hur ett rymdskepp stilla svävar ned mot ett litet klot med en tyngdkraft mindre än 1/1000 av jordens, för att därefter förtöjas med harpuner, så att det inte driver bort. Astronauterna kommer att sväva snarare än gå över den dammiga ytan, och de kommer att se jorden och månen som två stjärnor på den svarta himlen.

Tema

Läs också

PRENUMERERA PÅ ILLUSTRERAD VETENSKAPS NYHETSBREV

Du kan ladda ned ditt gratis specialnummer, Vår extrema hjärna, så snart du har beställt vårt nyhetsbrev.

Kanske är du intresserad av...

Hittade du inte vad du söker? Sök här: