Austronaut on Mars

Sex män i 500 dagars ensamhet

3 juni 2010: Simulatorförsök ska visa hur en långvarig Marsresa påverkar kropp och själ.

3 november 2010

Från Illustrerad Vetenskaps Årsbok 2010: I Moskva går sex man in i ett rymdskepp och stänger luckan om sig. Skeppet lyfter dock inte en millimeter från marken, eftersom det rör sig om en simulator. ”Rymdresans” längd är däremot verklig, eftersom deltagarna skall vara inspärrade i sitt nya hem under de närmaste 500 dagarna – närmare bestämt i 520 dagar. Det är den tid som det kommer att ta att flyga från jorden till Mars och hem under optimala omständigheter. De sex man som frivilligt anmält sig till försöket kommer från Ryssland, Frankrike, Italien och Kina, och även om ingen av dem är någon riktig astronaut har de valts ut lika noggrant som dessa.

I dag vistas astronauter rutinmässigt ett halvår åt gången på den internationella rymdstationen ISS. Även om det ger bra träning, kan det inte jämföras med en Marsresa. Ombord på ISS är man hela tiden i kontakt med jorden. Det kommer med jämna mellanrum förnödenheter, och om problem uppstår, har ISS räddningsfarkoster, så en sjuk eller skadad astronaut kan alltid komma hem inom loppet av några timmar. Inget av detta är möjligt under en resa till Mars, då astronauterna är helt utlämnade åt sig själva.

De kan under större delen av resan inte ens föra ett vanligt samtal med jorden, eftersom fördröjningen mellan fråga och svar på vägen växer till över en halvtimme. Därför har den europeiska rymdfartsorganisationen, ESA, tillsammans med Ryssland funnit det nödvändigt att simulera den nästan 18 månader långa resan till Mars, innan man en dag kanske sänder ut människor på en riktig resa. Rymdfartsorganisationerna tar det hela på allvar. De sex männen i det simulerade rymdskeppet är helt utlämnade åt sig själva från det ögonblick då luckan stängs. Alla förråd och reservdelar är nedpackade i förväg, och det finns ingen möjlighet att få förråden påfyllda. Går något sönder, måste de själva laga det.

Som vid en riktig rymdresa försiggår kontakten med astronauterna via en kontrollcentral, som dock i detta fall finns strax utanför simulatorn. Det betyder emellertid inte att det är lätt att tala med personalen. Tiden mellan frågor och svar ökar gradvis, så varje normalt samtal med tiden blir omöjligt. Försöksdeltagarna kan heller inte följa de vanliga TV-sändningarna utan måste nöja sig med sina medhavda filmer.

Hela syftet med försöket är just att studera hur astronauter klarar lång tids isolering. Även om de sex männen inte har astronaututbildning, har både ESA och Rysslands rymdfartsmyndigheter försökt att välja ut deltagarna efter samma kriterier som gäller för astronauter. Det har kommit in över 5000 ansökningar fördelade på 40 länder, men de medicinska och psykologiska testerna samt överlevnadskurser i snö och kyla ledde till att endast en handfull gick igenom nålsögat. De utvalda kandidaterna har dessutom den blandning av utbildning och kunskap som skulle vara nödvändig på en riktig resa till Mars. Ett annat avgörande kriterium för valet av deltagare har varit deras förmåga till samarbete. Bland annat mot den bakgrunden skulle man även velat ha kvinnor med i försöket. Det var dock endast en enda kvinna som klarade urvalstesterna, och eftersom psykologerna ansåg att det helst skulle vara två kvinnor i gruppen, slutade det med en rent manlig besättning.

Austronaut in doorway

Försöket är planerat så att alla faser i en äkta Marsresa simuleras. Resan är indelad i tre faser, av vilka den första är utresan till Mars, som sträcker sig från ombordstigningen den 3 juni och fram till ankomsten till Mars i februari 2011. Där delas besättningen upp i två grupper, eftersom endast tre av deltagarna skall ”landa” på Mars. Det sker genom att de stiger in i en landningsmodul. Den är försedd med en sluss, som öppnas ut till ett litet Marslandskap, stort som en köksträdgård. Under den månad som är avsatt för uppehållet på Mars skall de tre, iförda rymddräkter, undersöka ytstoftet och de stenar som lagts ut till dem samt samla in prover från ”planeten”. Hemresan börjar enligt planen i mars 2011, och därefter väntar en nästan åtta månader lång hemfärd, som slutar i november 2011.

Besättningen har utsikt över rymden under hela turen liksom under en verklig Marsresa. Skillnaden är bara att det här rör sig om en TV-skärm. I början kommer jorden att fylla en del av himlen, men redan efter kort tid måste deltagarna leta rätt noga för att hitta jorden bland himlens stjärnor.

Det dagliga livet ombord växlar mellan fem arbetsdagar och två vilodagar, även om någon måste finnas på vakt dygnet runt för att övervaka utrustningen. För att hålla sig i form är det nödvändigt att träna två timmar om dagen i ett gym, vilket dessvärre bara kan erbjuda en snabb dusch var tionde dag. Deltagarna skall dessutom utföra runt hundra vetenskapliga försök och rapportera resultaten till kontrollcentralen. Som i alla simulatorer testas besättningen genom felmeddelanden och krissituationer, där allt ifrån syreförsörjning till den elektriska utrustningen eller toaletterna ombord kan sluta fungera. På grund av den långa kommunikationstiden är det nästan omöjligt att söka hjälp från markkontrollen, så det är här som deltagarna på allvar får visa vad de duger till.

Även om 18 månader låter som en lång tid, är det i själva verket den kortaste möjliga Marsresan med den teknik som vi har i dag. Den kommer till och med att kräva en djärv hemresa förbi Venus och därmed nära solen. Det är faktiskt mer sannolikt att den slutliga Marsresan blir treårig med en nästan 15 månader lång vistelse på planeten. I alla fall ställer en Marsresa så stora krav på astronauternas psykiska och fysiska uthållighet att förberedelserna måste påbörjas i god tid.

Årsbok 2010

Denna artikel kommer från Illustrerad Vetenskaps Årsbok 2010.

Tema

Läs också

PRENUMERERA PÅ ILLUSTRERAD VETENSKAPS NYHETSBREV

Du kan ladda ned ditt gratis specialnummer, Vår extrema hjärna, så snart du har beställt vårt nyhetsbrev.

Kanske är du intresserad av...

Hittade du inte vad du söker? Sök här: