John Phillips

Något i rymden skadar astronauternas ögon

80 procent av alla astronauter som tillbringar en längre period i rymden får skador på ögonen. Man vet inte varför, men Nasa har en teori.

13 juli 2016 av Tobias Hjortkjær Schultz

Astronauten John Phillips blev förvånad när han tog en paus från sitt arbete på Den internationella rymdstationen ISS i juli 2005 och satte sig för att njuta av sitt favorittidsfördriv - att titta på planeten där han föddes.

  • Jag märkte att jag inte riktigt kunde fokusera på jorden. Men då tänkte jag inte speciellt mycket på det och jag tror inte heller att jag rapporterade det ner till jorden, säger John Phillips till Washington Post.

Den ohälsosamma rymden

Det verkar kanske lite konstigt att John Phillips inte rapporterade om sitt tillstånd, men att leva i ett viktlöst tillstånd gör faktiskt en hel del märkliga saker med ens kropp.

Man blir fem centimeter längre, och muskelmassan krymper i ett tempo som inte är möjligt på jorden.

Kort sagt är det faktiskt rätt ohälsosamt att stanna en längre tid i rymden och John Phillips, som annars alltid haft perfekt syn i hela sitt liv, hade bott på ISS i ungefär tre månader första gången han märkte att hans syn var annorlunda.

  • Jag tänkte att det säkert var något som skulle gå över av sig själv när jag kom tillbaka till jorden, berättar John Phillips.

Tryckande ögonglober

Men det gjorde det inte. John Phillips hade blivit permanent närsynt.

När Nasas specialister undersökte astronautens öga noggrant visade det sig att hans öga hade genomgått en anmärkningsvärd förändring.

Själva ögongloben hade utsatts för tryck så att formen var betydligt plattare, vilket var anledningen till den plötsliga närsyntheten.

Många drabbade

Till en början förmodade Nasas läkare att det rörde sig om ett enstaka fall, men där hade de fel.

Hela 80 procent av de astronauter som hade tillbringat en längre tid på ISS har drabbats av samma mystiska syndrom – om än i varierande grad.

Det är ännu inte klart vad som är orsaken till den mystiska rymdsjukdomen, men Nasas specialister har utvecklat en teori som de tror är så pass sannolik att den är värd att arbeta vidare med.

Stiger till huvudet

Det är – enligt teorin – helt enkelt blodet som stiger till huvudet hos astronauterna i en så pass hög grad att trycket på ögongloberna ökas bakifrån och gradvis pressar ihop ögat med närsynthet som följd.

Det låter kanske helt galet att det kan ske, men astronauten Scott Kelly, som tillbringade ett helt år i rymden uppmätte vid ett tillfälle att han hade inte mindre än två liter vätska i hjärnan än då han befann sig på jorden.

Om det visar sig att teorin om den extra vätskan i hjärnan håller är lösningen på problemet inte långt borta.

Ryssarna har nämligen utvecklat ett antal byxor som skulle kunna simulera tyngdkraft genom att skapa undertryck i byxbenen och därmed hålla en del av vätskan borta från huvudet.

Läs också

PRENUMERERA PÅ ILLUSTRERAD VETENSKAPS NYHETSBREV

Du kan ladda ned ditt gratis specialnummer, Vår extrema hjärna, så snart du har beställt vårt nyhetsbrev.

Kanske är du intresserad av...

Hittade du inte vad du söker? Sök här: