Apollo suit

Måndräkten – utsattes för kraftigt slitage

När Apolloastronauterna satte fötterna på månen, var de iförda en måndräkt. Framtidens måndräkt ligger redan på ritbordet.

4 december 2009 av Helle och Henrik Stub

Den kanske mest berömda av alla rymddräkter är den som bars av Apolloastronauterna på månen från 1969 till 1972. Den knappt 90 kilo tunga dräkten var ett mästerverk, i synnerhet när man tar dåtidens material och teknik i beaktande.

Dräkten bestod av omkring 20 skikt. Det yttersta skiktet utgjordes av ett material som var vävt av kiselhaltiga fibrer – något liknande fiberglas. Detta lager gjorde rymddräkten brandsäker, vilket man lade vikt vid efter branden ombord på Apollo 1, då tre astronauter omkom under ett test. Skyddet mot mikrometeorer och temperatursvängningar krävde i sig 15 skikt, bland annat av kapton och olika typer av nylon.

Måndammet blev ett problem

I ryggsäcken fanns syre för minst sju timmar i behållare med ett tryck på lite över 60 atmosfärer. Syret leddes in i dräkten vid en temperatur på mellan sju och tio grader, och utandningsluften renades från bland annat koldioxid av filter fyllda med litiumhydroxid, innan den återanvändes. Det fanns dessutom en helt självständig nödreserv som räckte en halvtimme, och dräkterna var konstruerade så att de kunde kopplas ihop. Det var alltid två astronauter som befann sig ute på månen, och om den ene fick problem, kunde den andra ansluta sin syreförsörjningsanläggning till kollegans. Det behövdes dock aldrig.

Däremot kom ett annat och oväntat problem, nämligen månstoftet. Det trängde in överallt och fastnade på de vita dräkterna. Fogarna fylldes i sådan grad att astronauterna hade svårt att böja armarna och ta på sig handskar. Dammet klibbade fast vid de guldbelagda visiren, så att de blev fulla av repor och delvis ogenomskinliga. Det var bra att det längsta uppehållet på månen varade endast tre dagar, för dräkterna skulle omöjligt ha klarat en fjärde dag.

Constellation 2 på väg

Man har redan nu lagt ned ett stort arbete på att planera Constellation Type 2, som skall bli den nya måndräkten. Den är betydligt böjligare än den gamla Apollodräkten, så astronauterna kommer att ha lättare att böja sig ned och samla upp prover. Den är samtidigt så dammtät att den i princip kan användas till ett stort antal promenader från en månbas.

Bygger man en bas, kommer det troligen att vara normalt för en astronaut att uppehålla sig på månen flera månader, kanske upp till ett halvår. För att undvika stora besvär och tidsförluster på grund av kravet på inandning av rent syre före en månpromenad, är de nya rymddräkterna beräknade för ett tryck på 0,8 atmosfärer och normal atmosfärssammansättning.

Den nya konstruktionen skall garantera att dräkten är både smidig och böjlig trots det höga trycket. Dräkten är byggd så att man kan förvandla en type 1-dräkt till en type 2-dräkt genom att byta ut några enskilda delar. Då alla astronauter skall ha en type-1 räddningsdräkt på sig, sparar man en massa vikt genom att inte behöva ha separata måndräkter med sig i bagaget.

Läs också

PRENUMERERA PÅ ILLUSTRERAD VETENSKAPS NYHETSBREV

Du kan ladda ned ditt gratis specialnummer, Vår extrema hjärna, så snart du har beställt vårt nyhetsbrev.

Kanske är du intresserad av...

Hittade du inte vad du söker? Sök här: