Hur blir vi av med allt rymdskrot?

Vilka metoder kan vi använda för att bli av med allt det rymdskrot som kretsar runt jorden?

1 september 2009

Sedan uppskjutningen av Sputnik 1957 har världens rymdfartsnationer sänt ut omkring 4500 raketer i rymden med astronauter, satelliter, delar till rymdstationer och så vidare. De flesta uppskjutningar har efterlämnat rymdskrot av något slag i en bana runt jorden. Speciellt raketernas översta steg är en betydande källa till föroreningar. Det har resulterat i att det i dag finns över 100000 människoskapade objekt med en diameter på mellan en och tio centimeter i omlopp runt jorden. Räknar man med mindre partiklar, kan antalet räknas i tjogtals miljoner. Då en kollision med en bit skrot på en centimeter motsvarar att träffas av ett bowlingklot i 100 kilometer i timmen, tar NASA och de andra rymdfartsorganisationerna situationen på stort allvar – de fruktar för både människoliv och dyra satelliter. Forskare har under årens lopp föreslagit ett otal sätt att bli av rymdskrotet. Man kunde till exempel beskjuta det från jorden med kraftiga lasrar, eller så kunde man styra flera kilometer långa elektriska kablar runt i jordens magnetfält, likt gigantiska flugpapper, men skrotet rör sig runt jorden som en hetsig bisvärm, och tekniker för att fånga in det existerar inte i dag. Vad gäller satelliter och annat stort skrot kunde man rent tekniskt mycket väl föreställa sig att man konstruerade raketer som fångade in satelliterna och sänkte deras bana, tills de brann upp i jordens atmosfär. Denna metod skulle dock vara mycket besvärlig och synnerligen kostsam. Den enda effektiva metoden är tills vidare att undvika skrotet. FN rekommenderar i dag världens rymdfartsorganisationer att de uttjänta satelliterna parkeras i ”gravplatsbanor”, där de efter några år rör sig nedåt i atmosfären och brinner upp.

Läs också

Kanske är du intresserad av...

Hittade du inte vad du söker? Sök här: