Methane balls

Metan på Mars kan vara tecken på liv

Stora mängder metan i atmosfären tyder på okänd aktivitet under ytan.

19 november 2009

Från Illustrerad Vetenskaps årsbok 2009: Vid en presskonferens i början av året meddelar forskare vid NASA att man har hittat betydande mängder metan i Mars atmosfär. Så vitt man vet kan metan endast bildas på två sätt: antingen har det sitt ursprung i levande mikroorganismer, eller också är det ett resultat av geologisk aktivitet. I båda fallen är upptäckten epokgörande, då man hittills varken har hittat liv eller aktiva vulkaner på den röda planeten.

Extra intressant blir fyndet för att det måste vara frågan om pågående processer. Metan är en mycket flyktig gas, som försvinner ur atmosfären på bara några år, om den inte tillförs på nytt. Det innebär att de processer som det rör sig om av allt att döma fortfarande pågår.

Den ursprungliga upptäckten av metan på Mars gjordes 2003, då två teleskop på Hawaii observerade tre stora utsläpp. De registrerade så kallade infrarödspektra, som kan visa vilka ämnen som är närvarande. Forskarna kunde se tydliga spektrallinjer från metan, och upptäckten bekräftades senare av den europeiska Mars Express, som fortfarande kretsar runt den röda planeten. År 2006 konstaterade forskare att metanmängden hade halverats, vilket stämmer utmärkt med att gasen är flyktig. De slutliga analyserna har tagit lång tid, och först under 2009 har NASA undersökt upptäckten tillräckligt grundligt för att forskarna skall kunna publicera resultaten.

Att fyndet av metan genast orsakar förnyad aktivitet i diskussionen om liv på Mars beror på att en av de viktigaste källorna till metan på jorden är mikroorganismer. Nittio procent av atmosfärens metan har detta ursprung. Metan kan emellertid också uppstå via en rent geologisk process, i vilken mineral som olivin och pyroxen reagerar med vatten. Denna typ av reaktion förkommer normalt i vulkaniska områden, och det finns många stora vulkaner på Mars. De flesta geologer anser dock att dessa inte har varit aktiva på många miljoner år.

De tre utsläppen 2003, som metanet härrör från, ägde rum i närheten av Mars ekvator. I närheten ligger Syrtis Major, som är en gammal vulkan med 1200 kilometers diameter. Syrtis Major tros vara slocknad, men det är möjligt att det ändå finns aktivitet i berggrunden.

I ett av utsläppen frigjordes inte mindre än 19000 ton metan. Det låter mycket, men det kunde inte öka koncentrationen av metan i Mars atmosfär till mer än 30 ppb (ppb står för parts per billion, det vill säga miljarddelar). Som jämförelse kan nämnas att den normala koncentrationen av metan i jordens atmosfär är 1800 ppb.

Trots misstanken om Syrtis Major finns det inga slutgiltiga bevis. Som NASA-forskaren Michael Mumma säger:

”Just nu har vi inte tillräckligt med information för att definitivt avgöra om metanet uppstått ur biologiska processer, geologiska processer eller kanske båda delar, men fyndet avslöjar att Mars är vid liv, i alla fall i geologisk mening.”

Oavsett hur metanet bildats, har det skett djupt under ytan, men det utesluter inte ett biologiskt ursprung. Det finns en parallell på jorden i Witwatersrand Basin i Sydafrika. Där lever mikroorganismer flera kilometer under jorden. Dessa organismer har under miljoner år existerat utan solljus. I stället utnyttjar de energi från väte, som har bildats genom att radioaktiv strålning bryter ned vatten-molekyler och frigör väte. I mikrobernas ämnesomsättning reagerar väte med koldioxid och bildar metan. Det är möjligt att det finns liknande förhållanden i berggrunden på Mars.

Huruvida det är frågan om mikroorganismer hoppas forskarna få veta genom att ta reda på hur metanet har bildats. Metan är en kemisk förening, som består av en kolatom och fyra väteatomer. Kol finns framför allt i två versioner, nämligen den lätta isotopen kol-12 och den lite tyngre kol-13. På motsvarande sätt kan väte finnas i form av antingen vanligt väte eller det tyngre deuterium. Av någon orsak föredrar livet att arbeta med de lättaste molekylerna, men huruvida det är frågan om metan uppbyggt av dessa varianter kan man inte avgöra genom spektralmätningar på jorden. I stället kommer det kanske att avslöjas av framtida undersökningar, bland annat utförda från Marsbilen Curiosity.

Köp årsboken

Denna artikel kommer från Illustrerad Vetenskaps årsbok 2009. Få mer bakgrund, perspektiv och överblick över allt du vill minnas från 2009.

Läs också

PRENUMERERA PÅ ILLUSTRERAD VETENSKAPS NYHETSBREV

Du kan ladda ned ditt gratis specialnummer, Vår extrema hjärna, så snart du har beställt vårt nyhetsbrev.

Kanske är du intresserad av...

Hittade du inte vad du söker? Sök här: