CERN chamber simulating the atmosphere

Kosmisk strålning ger fler moln

Ett experiment på CERN i Schweiz stöder en teori om att jordens temperatur varierar med den kosmiska strålningen från solen.

Forskarna har länge vetat att jordens genomsnittstemperatur varierar i takt med den kosmiska strålningen från solen, och att detta troligen beror på att solaktiviteten påverkar uppkomsten av moln i atmosfären. Nu får teorin stöd av ett experiment som har utförts vid det europeiska centret för forskning i partikelfysik, CERN, i Schweiz.

Moln uppstår i atmosfären, bland annat när svavelsyramolekyler samlas till mikroskopiska partiklar, som vattenånga kan kondenseras på och bilda de små vattendroppar eller iskristaller som moln består av. För att testa solens inverkan på denna process lät forskarna centrets partikelaccelerator simulera den kosmiska strålningen från en aktiv sol och riktade strålarna mot en kammare med en konstgjord atmosfär.

Försöken visade att solens kosmiska strålning tiofaldigade sannolikheten för att svavelsyramolekylerna skulle klumpa ihop sig och lägga grunden för uppkomsten av moln. Ammoniak bidrog också till att öka chansen för molnbildning under försöket, och forskarna tror att det i atmosfären även finns organiska ämnen som bidrar till processen.

Enligt en klimatteori gynnar kosmisk strålning från hög solaktivitet uppkomsten av låga moln, som kyler jorden. De senaste åren har solaktiviteten varit låg, och det ger färre moln och därmed högre globala temperaturer. Solaktiviteten tros snart stiga, och det kan isolerat sett leda till en temperatursänkning, som till viss grad kan motverka den människoskapade växthuseffekten.

Vattenånga kondenserar på svavelsyra

Försöken i CERN:s partikelaccelerator visar att solens kosmiska strålning tiodubblar sannolikheten för att svavelsyramolekyler skall hitta varandra, och att det därmed kan bildas moln.

CERN’s CLOUD experiment

1. Den kosmiska strålningen från solen får svavelsyramolekyler (rött) i atmosfären att reagera med ammoniak (grönt), så att det bildas små partiklar.

2. De små partiklarna växer och kombineras med organisk ånga och blir till en så kallad aerosolpartikel.

3. Aerosolpartikeln fortsätter att ta upp svavelsyra, ammoniak och organisk ånga tills diametern är 100 gånger större.

4. Aerosolpartikeln är nu så stor att vattenånga kan kondensera på den, varigenom den kan påverka molnbildning och klimat.

Läs också

PRENUMERERA PÅ ILLUSTRERAD VETENSKAPS NYHETSBREV

Du kan ladda ned ditt gratis specialnummer, Vår extrema hjärna, så snart du har beställt vårt nyhetsbrev.

Kanske är du intresserad av...

Hittade du inte vad du söker? Sök här: