Rocket  Aussie Invader

Raketer på hjul skall sätta nya fartrekord

För 13 år sedan gick för första gången ett fordon genom ljudvallen med en toppfart på 1228 kilometer i timmen. Nu vill ett brittiskt, ett amerikanskt och ett australiskt team slå det. Två av dem vill tvinga upp sina rullande raketer i 1000 miles eller 1609 kilometer i timmen.

29 september 2010 av Ib Salomon

Upplevelsen blir kortvarig men oerhört intensiv. Med en hastighet av 447 meter i sekunden blir även minsta fel livsfarligt. Så snabbt måste det dock gå om man vill ta hem rekordet.

Många har säkert kört i 160 kilometer i timmen på en motorväg, men nu vill ett australiskt och ett brittiskt team köra tio gånger så fort och därmed slå det gällande hastighetsrekordet på land. Det sattes av stridsflygaren Andy Green 1997, då han nådde 1228 kilometer i timmen i den jetdrivna ThrustSSC. Inte nog med att Green satte rekord – han blev även först att passera ljudvallen i ett fordon.

Aussie Invader heter den bil som det australiska teamet är i färd med att bygga. Bil är i det här fallet en något missvisande beteckning, för Aussie Invader är snarare en missil på hjul. Det sju meter långa fordonet är relativt enkelt i sin konstruktion, vilket är Aussie Invaders stora styrka, menar teamets ledare, 59-årige Rosco McGlashan. Han är säker på att Aussie Invader med honom i cockpiten kommer att vinna kapplöpningen om att först nå 1000 miles i timmen. Han har sedan barnsben varit besatt av fart och har redan titeln som Australiens snabbaste man, efter att han 1996 kom upp i 1026 kilometer i timmen.

Aussie Invaders fyra raketmotorer levererar så mycket kraft att bilen kommer att kunna accelerera från 0 till 1609 kilometer i timmen på 19 sekunder – ”i stort sett lika lång tid som det tar att knyta skorna”, som McGlashan konstaterar.

Utrustad med både jet och raket

McGlashan får dock konkurrens av brittiska Bloodhound SSC, som är spetsig som en blyertspenna och enligt Bloodhoundteamet kommer att vara snabbare än en kula från en Magnum 357. Projektet lanserades 2008 och leds av Richard Noble, medan den 46-årige stridsflygaren Andy Green, innehavare av det nuvarande rekordet, lovat att sitta bakom ratten.

När den brittiska bilen accelererar, kommer Green att utsättas för 2,5 g, och under inbromsningen når g-påverkan ända upp i 3,5 g. Först måste dock britterna hitta en sträcka att accelerera på. Man har sökt över hela jorden för att hitta en perfekt plan yta på minst 16 kilometer, och man anser sig nu ha hittat den idealiska platsen: Hakskeen Pan i Sydafrika, en stor, platt slätt av torr lera.

Det brittiska teamet har utrustat Bloodhound SSC med både jetmotor och raketmotor. Planen är att accelerera med hjälp av jetmotorn och därefter slå till raketmotorn. Enligt beräkningarna skall denna efter 42,5 sekunder ha ökat bilens hastighet till 1000 miles i timmen.

Utsänder 20 meter lång flamma

Det tredje team som intensivt jagar ett nytt hastighetsrekord på land kommer från USA och Kanada, och gruppen ser väldigt optimistiskt på sina chanser efter att de testade sin North American Eagle under våren. Deras ambition är dock inte lika hög som britternas och australiernas. De skall ”bara” pressa sitt fordon till 800 miles i timmen, motsvarande 1287 kilometer i timmen. Det är nog för att slå rekordet, för reglerna från FIA (Fédération Internationale de l’Automobile) säger att ett nytt rekord kan godtas, om det gamla slås med minst en procent, i detta fall alltså minst 13 kilometer i timmen.

Teamet bakom North American Eagle började redan 2005 att testa bilen, som är uppbyggd kring kroppen av ett F-104 Starfighter, det första jaktplan som klarat två gånger ljudets hastighet. North American Eagle är konstruerad för att relativt långsamt komma upp i hastighet. Trots det slukar motorn under accelerationen 38 liter bränsle i sekunden, och den skickar ut en 20 meter lång eldslåga.

Skulle bromsarna svikta, finns det en plan B. I änden av banan skall man sätta ett kraftigt nät i stil med dem som finns på hangarfartyg, och som kan fånga ett flygplan under landning. Nätet kan hejda North American Eagle, om farten inte överstiger 480 kilometer i timmen.

Alla tre teamen är alltså i full gång med förberedelserna, men när deras bilar är redo för rekordförsöket är en öppen fråga. Ingen av grupperna vill sätta något datum, men både det brittiska och det australiska teamet har meddelat att de hoppas vara klara nästa år.

Utöver en rad tekniska utmaningar dras alla tre teamen med brist på sponsorer och därmed pengar, för det är dyrt att bygga och testa fordonen. Det australiska laget räknar till exempel med att göra av med 25 miljoner kronor, varav en fjärdedel på bränsle. Arbetskraften består i alla tre projekten av frivilliga, som offrar semestrar och helger på bilarna.

Mycket av arbetet kräver specialkunskap, och hela tiden kommer nya utmaningar. En av dem är att konstruera hjul som klarar de enorma påfrestningarna. Till exempel skall hjulen på den brittiska Bloodhound rotera mer än 10000 gånger i minuten. Luftmotståndet är en annan stor barriär. Det kan i värsta fall lyfta fordonet, så att det till och med lättar från marken. Därför konstrueras bilarna med fenor, som skall pressa dem mot marken.

Den största utmaningen blir dock den chockvåg som bilarna bygger upp framför sig, när de närmar sig ljudets hastighet. Vågen kan både påverka fordonets stabilitet och göra underlaget som det körs på mjukare. Mötet med ljudvallen är ett välbeskrivet fenomen när det gäller flygplan, men av uppenbara skäl inte särskilt väl beskrivet för fordon. Att bromsa de muskulösa bilarna är också något av en utmaning. Man kan inte bara slå av motorn, för då utsätts föraren för alltför stora g-krafter, så farten måste sänkas långsamt. Alla tre bilarna är försedda med bromsfallskärmar.

Katapultstol hjälper inte

Lyckas man slå nytt rekord, är en sak säker: andra kommer att försöka överträffa det. Till exempel har amerikanen Waldo E Stakes sagt att han strävar efter mach 2, alltså dubbla ljudets hastighet, motsvarande över 2200 kilometer i timmen.

Hittills är ambitionen dock ”bara” att nå 1000 miles i timmen, men även vid denna hastighet blir minsta konstruktionsfel eller ett minimalt hinder på banan fatalt. Mister föraren kontrollen över fordonet, har han inga stora chanser, och konstruktörerna har därför tillfrågats om varför de inte bygger in en katapultstol i sina bilar, som i ett jaktplan. Svaret är att det inte skulle hjälpa. En stol kan inte skjuta föraren så högt upp att han kan landa säkert, och slår bilen runt, kan föraren riskera att skjutas ut åt helt fel håll.

Utöver sponsorer och skickliga konstruktörer krävs det alltså även stort personligt mod, om man skall lyckas sätta en helt ny standard för hur snabbt vi kan förflytta oss på hjul.

Tema

Läs också

PRENUMERERA PÅ ILLUSTRERAD VETENSKAPS NYHETSBREV

Du kan ladda ned ditt gratis specialnummer, Vår extrema hjärna, så snart du har beställt vårt nyhetsbrev.

Kanske är du intresserad av...

Hittade du inte vad du söker? Sök här: