Funeral of Jurij Gargarin

Tidning uppgav fel person

I januari 1961 skickade USA upp apan Ham på en kort tur över Atlanten. Ham kom upp i god ordning, men på grund av ett fel i kontrollsystemet blev flygningen både högre och längre än beräknat.

7 februari 2011 av Helle & Henrik Stub

I januari 1961 skickade USA upp apan Ham på en kort tur över Atlanten. Ham kom upp i god ordning, men på grund av ett fel i kontrollsystemet blev flygningen både högre och längre än beräknat. Nedslaget var våldsamt och skadade kapseln, så att det sipprade in vatten. NASA ville inte upprepa händelsen och planerade därför ännu en provflygning utan apa den 24 mars. Den gick perfekt men försenade de amerikanska flygningarna.

I mars sände Korolev ytterligare två rymdfarkoster ett varv runt jorden. Båda färderna gick bra, och man räknade därför med att ryssarna var nära att sända upp sin första kosmonaut. Ingen visste dock riktigt, och det gav grogrund för rykten. Det bäst kända ryktet levererade den engelska tidningen Daily Worker den 10 april, alltså två dagar före Gagarins flygning. Den skrev att ryssarna redan den 7 april sänt iväg en kosmonaut. Något hade dock gått fel, och efter tre varv runt jorden hade han därför återvänt. Under de följande dagarna bättrades historien på.

Kosmonauten sades vara Vladimir Iljusjin, som var son till en av Sovjets berömda flygplanskonstruktörer. Enligt ryktena var Iljusjin skadad och låg i koma. Ryktet var dock ogrundat.

Gagarin flög på autopilot

I verkligheten skedde helt andra saker på Bajkonur. Jurij Gagarin hade valts till ”Kosmonaut nummer 1”, och man diskuterade hur mycket man vågade överlåta till honom, och hur mycket som skulle ske automatiskt. Det slutade med en av rymdfartens märkligaste kompromisser. Vid uppskjutningen skulle den manuella kontrollen vara låst för Gagarin, men han hade med sig ett kuvert med en lapp med tre siffror. Gick något fel, skulle Gagarin öppna kuvertet och knappa in siffrorna, som gav tillgång till den manuella kontrollen.

För alla som förstod sig på flygning föreföll detta helt tokigt, så flera personer, däribland Korolev, gav Gagarin siffrorna före färden. Den 12 april 1961 kördes Gagarin ut till rampen, och från Bajkonur kunde man följa honom och höra den första rapporten från rymden:

”Alla lösa föremål, mitt kartfodral, min penna och min anteckningsbok svävar runt i luften. Det är som i en dröm.”

Tre veckor senare följde USA efter, då Alan Shepard blev den förste amerikanen i rymden. Amerikanerna lyckades efterhand tämja Atlasraketen, så redan i februari 1962 skickades John Glenn upp i bana runt jorden, där han gjorde tre varv på fem timmar. De kunde dock bara titta på, medan Vostokflygningarna utökades till först ett och senare fem dygn. Under sommaren 1963 avslutades både Vostok- och Mercuryprojekten.

På två år hade de båda länderna skickat ut tolv man i rymden – och fört dem tillbaka. Det var dags att gå vidare till nya projekt. Under de följande åren visade det sig att man inte bara kan överleva i rymden utan även göra rymdpromenader och lösa svåra uppgifter. Vägen till månen var utstakad.

Läs också

PRENUMERERA PÅ ILLUSTRERAD VETENSKAPS NYHETSBREV

Du kan ladda ned ditt gratis specialnummer, Vår extrema hjärna, så snart du har beställt vårt nyhetsbrev.

Kanske är du intresserad av...

Hittade du inte vad du söker? Sök här: