Myter om fly

”Om rutan krossas störtar planet”

Solsemestern medför ofta flygresor, något som är ångestfyllt för många turister. Men är det sant att planet störtar om det träffas av en fågel? Och kan turbulens slita av vingarna? Läs svaren på tio av de vanligaste myterna om flygplan.

20 maj 2016 av Peter Eberhardt

Myt 1. ”Litet hål i skrovet suger ut allt” Falskt: Högre tryck inuti kabinen än utanför gör att kabinluften sugs ut om det uppstår ett hål i skrovet. Dekompressionen sker på ett par sekunder, men bara passagerare bredvid hålet riskerar att sugas ut. När kabintrycket är detsamma som trycket utanför är blåst och syrebrist de enda farorna. Om det uppstår ett hål kommer piloterna att sänka ner flygplanet till cirka tre kilometers höjd, där det är möjligt att andas utan syrgasmasker och där trycket är mer uthärdligt. År 2011 uppstod ett stort hål i taket på ett passagerarplan medan det befann sig i luften över Arizona, USA. Ingen kom till skada vid olyckan och landningen efteråt gick smärtfritt.

Myt 2. ”Toalettavfall sugs ut i luften” Falskt: Historierna om isklumpar som faller ner från himlen kan eventuellt vara korrekta. Men de kalla isbitarna kommer inte från passagerarplan som har tömt tanken på toalettavfall på elva kilometers höjd. Bara markpersonal med en rejäl slang, pump och tankvagn kan tömma flygplanet på mänskliga avfallsprodukter. Vid enskilda tillfällen har det hänt att marken bombarderats av så kallad blå is från flygplan – is som kan innehålla avföring. ”Blå is” är vätska som sipprat ut genom någon otäthet, fryst till is och till sist slitits loss från flygplansskrovets utsida. Den blå färgen beror på toaletternas desinficerande vätska. 2013 ramlade en klump blå is, stor som ett bowlingklot, in genom taket på en veranda i England – samtidigt som husets ägare befann sig där. Närmare än så har aldrig någon kommit att träffas av blå is.

Myt 3. ”Turbulens kan slita av vingar” Falskt: Hoppande och dansande flygplansvingar kan göra många passagerare skräckslagna. Men luta dig lugnt tillbaka och njut av synen, för vingen uppför sig som den ska. Flygplansvingar är integrerade delar av flygplanskroppen, extremt starka och konstruerade för att vara följsamma. En stel vinge bryts lättare av än en böjlig. I sällsynta fall har vingar brutits av, men det har berott på fel eller slitage. Flygplanstillverkare som Boeing och Airbus utför tester av vingarna. I en speciell ställning kan spetsarna böjas nästan 90 grader rakt upp. I testerna är kraften 50 procent större än vad ett flygplan maximalt kan komma att utsättas för i luften. Tester av en Boeing 787 har visat att vingarna tålde att böjas 7,5 meter uppåt i två timmar.

Myt 4. ”Kabinluften är bakteriefri” Sant: En person som nyser kan sprida partiklar i kabinen. Men partiklarna fångas snabbt in av flygplanets cirkulationssystem, som rensar luften i kabinen upp till två gånger i minuten. Speciella filter fångar upp 99,99 procent av alla kända bakterier och virus. De så kallade HEPA-filtren består av ett mycket tunt och finmaskigt nät av glasfiber. Glas-fibrerna fångar upp partiklarna och släpper igenom luften. Den rensade luften blandas med frisk luft utifrån och blåses in i kabinen. Det gör luften i ett flygplan renare än luften på ett kontor. De senaste systemen reglerar också luftfuktigheten i kabinen, som ofta känns låg och kan torka ut huden.

Myt 5. ”Lastrummet är en frysbox” Falskt: Du kan tryggt lämna dina flaskor med dyra viner eller andra exklusiva inköp i den stora resväskan på vägen hem från semestern. Temperaturen i passagerarplans lastrum kryper inte ner under sju grader – lite varmare än ditt kylskåp. Lastrummen är samtidigt trycksäkrade, vilket gör att temperatur- och tryckkänsliga föremål är i säkert förvar. Planen har dessutom speciella lastrum för husdjur, som kan värmas upp till omkring 20 grader. En fripassagerare i ett lastrum löper alltså ingen risk att frysa ihjäl. De fripassagerare som har omkommit har gjort det på grund av att de har gömt sig i landningsställen. Där faller temperaturen på elva kilometers höjd till 40 grader under fryspunkten, vilket kan vara livshotande för människor. Dessutom är syrehalten lägre på den höjden och det finns flera exempel på fripassagerare som har svimmat på vägen och fallit ut från planet när landningställen har fällts ut.

Myt 6. ”Blixtar kan få flyg att störta” Falskt: Blixtar kan vara över 20 000 grader varma, men efterlämnar sällan mer än sotsvart färg när de träffar ett flygplan. De elektriska urladdningarna söker sig mot extremiteter, vilket på marken oftast är antenner eller träd. Är ett plan i närheten fångar det blixtens uppmärksamhet. Elektriska kretsar kan störas kortvarigt, men blixtar orsakar sällan större skador. Passagerarna löper inte heller någon risk att grillas levande. De befinner sig i en så kallat Faraday-bur, där de är omgivna av ledande metall. I en sådan bur har yttre elektrisk påverkan inte några konsekvenser för innehållet. På senare år har blixtar vid enskilda tillfällen bidragit till att flyg störtat, men då har det varit i kombination med andra faktorer; till exempel en skarp vindväxling. 2010 slets ett plan i tre delar vid landningen i Colombia. Strax dessförinnan hade planet träffats av en blixt. Olyckan berodde på ett lufthål orsakat av blixten, som kastade planet mot marken – inte själva blixten.

Myt 7. ”Farten är högre från väst mot öst” Sant: Piloterna planerar färden noga flera timmar i förväg med hänsyn till vinden i marschhöjden. Det beror på kraftiga jetströmmar som roterar kring jorden i östlig riktning på åtta till tolv kilometers höjd. Vindbältena är bara ett par hundra kilometer breda. Sammanlagt finns det fyra jetströmmar, två polära och två subtropiska. De subtropiska uppstår när varma luftpartiklar från ekvatorn söker sig mot polerna. På vägen böjs de västerut av jordens rotation och skapar en ström österut. Polarjetströmmarna lägger sig mellan hög- och lågtryck och är också beroende av friktion från jordens rotation – mer känd som corioliseffekten.

Myt 8. ”samtal i mobiltelefon får planet att störta” Falskt: Rädslan att radiovågor och elektronik kan störa piloternas utrustning har länge varit anledningen till att du har fått stänga av din mobiltelefon när flygplanet lyfter och landar. Men allt fler flygbolag har börjat släppa kravet på avstängd elektronik – på goda grunder. Det har aldrig funnits några bevis för att elektronisk utrustning skulle skapa interferens. För säkerhets skull har det varit förbjudet att använda elektroniska enheter under start och landning, eftersom planet då är som mest utsatt. Enligt EU:s flygsäkerhetsmyndighet är risken för interferens så låg att du kan prata fritt under hela flygresan. Men det är upp till flygbolagen att bestämma om det är tillåtet att använda mobilen ombord.

Myt 9. ”Luftgropar är livsfarliga” Falskt: Berg-och-dalbana-turerna du upplever på vägen till resmålet är ofarliga. Förenklat beror uftgropar på skillnader på varm luft, som är snabbare och skapar mer uppåtdrift, och kall luft som är långsammare. Under den så kallade turbulensen stiger eller faller planet, men oftast inte mer än ett par meter. I våldsamma fall kan flygplanet dock falla upp till 30–40 meter. Därför gör du klokt i att sitta fastspänd. Även om lufthålen är ofarliga riskerar du att slå huvudet i taket.

Myt 10. ”En fågel kan få plan att haverera” Sant: De allra flesta större flygplatser använder sig av intelligenta fågelskrämmor, som med hjälp av höga ljud neutraliserar hotet från fjäderfän. För ett flygplan och dess passagerare kan en kollision med en fågel få våldsamma följder och orsaka en krasch. Risken är störst vid start och landning, det vill säga nära marken, där det finns flest fåglar. I värsta fall då flygplan träffar fåglar, blockeras jetmotorns luftintag; vilket försätter motorn ur funktion. I princip alla moderna flygplanstyper klarar att flyga med en motor om den ena skulle stannas upp av en fågel. Det är väldigt sällsynt att båda motorerna träffas samtidigt, men det har hänt – senast i januari 2009, då en flock gäss satte båda motor-erna på en Airbus 320 ur spel. Planet hade kort före kollisionen med gässen lyft från LaGuardia-flygplatsen i New York i USA. Trots den förlorade motorkraften lyckades de två piloterna på ett par minuter att genomföra en kontrollerad landning i vattnet i Hudsonfloden.

Läs också

PRENUMERERA PÅ ILLUSTRERAD VETENSKAPS NYHETSBREV

Du kan ladda ned ditt gratis specialnummer, Vår extrema hjärna, så snart du har beställt vårt nyhetsbrev.

Kanske är du intresserad av...

Hittade du inte vad du söker? Sök här: