Varför har rotfrukter färger?

Blommornas färger lockar djur som kan sprida växternas pollen, men vilken funktion har färgerna på rotfrukter?

1 september 2009

Eftersom växtrötter ofta innehåller mycket näring, har de hamnat i fokus för växtätande djurs intresse. Som svar på djurens aptit har en del växter under årens lopp utvecklat ämnen i sina rötter som kan vara mycket giftiga för djuren, och det är dessa ämnen som i en del fall ger rötterna deras färg. Alla rotfrukter innehåller dock inte ämnen som har till syfte att skrämma bort hungriga djur. Ett exempel är rödbetan, där färgen är en antioxidant som gör växten bättre på att hantera miljöförändringar. Vid exempelvis torka och höga saltkoncentrationer ökar rödbetans innehåll av färgämnen, och den mörkröda färgen blir betydligt mer markant. I andra fall beror rotfruktens färger på att människan har haft ett finger med i spelet. Morotens organgegula färg är till exempel framavlad, så att den skall se mer aptitlig ut än de ursprungliga färgerna i vita och gröna nyanser. Dessutom är moroten också nyttigare med sin nuvarande färg. Morötter innehåller nämligen mycket stora mängder av pigmentet betakaroten, som ger dem deras vackra färg och som i människans lever omvandlas till nyttigt A-vitamin. Ursprungligen har växtförädlarna av allt att döma avlat fram den orange färgen på grund av utseendet. Först senare insåg forskarna att betakaroten är ett viktigt provitamin i den mänskliga kroppen.

Läs också

Kanske är du intresserad av...

Hittade du inte vad du söker? Sök här: