Cranium on the computer screen

Framtidens krig utkämpas på nätet

Framtidens krig kommer att utkämpas på Internet via massiva hackerangrepp och dolt cyberspionage. Kina har redan en armé på tiotusentals militära cyberspioner, medan USA har ett nationellt cyberkommando, som utvecklar vapen för elektronisk krigföring. Vi står inför en global elektronisk kapprustning.

31 januari 2011 av Otto Lerche Kristiansen

Angreppet mot Estland inträffade klockan tio på kvällen. Utan bombplan. Utan stridsvagnar. Utan soldater. En armé av datorer sände i april 2007 den första vågen av elektroniska ”Denial of Service”-angrepp mot regeringens hemsidor. Den estländske försvarsministern Jaak Aaviksoo upptäckte angreppet först då han förgäves försökte läsa nyheterna på landets största nättidning, Postimees. Ingenting hände. Likt en lång rad av landets andra hemsidor var tidningens webbplats överbelastad och hade kollapsat. Under de följande dagarna tilltog angreppen i styrka. Mot regeringens hemsidor. Mot bankernas. Mot de politiska partiernas och tidningarnas. Estland var utsatt för ett cyberangrepp.

Angreppet mot Estland 2007 var ett av världens första cyberkrig men inte det sista. Enligt säkerhetsföretaget McAfees senaste rapport förbereder sig många länder på att behöva försvara sig mot cyberangrepp, medan USA, Ryssland, Kina, Frankrike och Israel utökat sina offensiva arsenaler med cybervapen. Även om vapnen varken är kärnvapenmissiler eller stridsflygplan utan botnet och ”maskar”, så kan de krossa fiendens infrastruktur och ekonomi. Samtidigt har Kina en armé av tiotusentals cyberspioner, och USA har upprättat ett cyberkommando.

Hotet från cyberspace ökar

Attacken mot Estland varade i tre veckor och var av en hittills aldrig tidigare skådad omfattning och karaktär. Även om man ända sedan 1900-talets början känt till elektronisk krigföring – i kriget mellan Ryssland och Japan (1904–1905) försökte ryssarna störa japanernas telegrafi och på så sätt slå ut deras kommunikation – så väckte världens första Internetkrig uppseende, inte minst inom NATO.

"Behovet av ett centrum för cyberförsvar är tvingande”, sade den transatlantiska försvarsgemenskapens general James Mattis, då han ett år senare mötte representanter för medlemsländerna inför upprättandet av ett forskningscentrum för cyberkrig. Det placerades i just Estlands huvudstad Tallinn.

Sedan dess har hotet i cyberspace inte blivit mindre. År 2008 gick israeliska och palestinska hackers i krig med varandra efter en israelisk militäroperation i området med palestinskt självstyre. Samma år invaderade Ryssland grannlandet Georgien med stridsvagnar och stridsflygplan. Samtidigt angrep de också Internet, där hemsidor för bland annat den georgiska regeringen släcktes ned.

År 2009 bombarderade oppositionen i Iran regeringens hemsidor som ett led i flera protester mot valet. Samma år angreps sydkoreanska och amerikanska nätsidor av ett nätverk av 50000 datorer, som styrdes från Nordkorea.

I januari 2010 kom det fram att kinesiska hackers hackat Google och fått tillgång till en rad mejlkonton tillhörande människorättsaktivister och journalister. Fallet liknade en kontrovers mellan mejloperatören Google och några kineser, men var enligt till exempel USA:s utrikesminister Hillary Clinton betydligt mer än så.

”Så nära sammanknuten som världen är, kan ett angrepp mot en nations nätverk vara ett angrepp mot oss alla”, sade hon förra året i ett tal om Internetfrihet, kort efter att Google offentliggjort attacken.

Senare kom det fram att angreppet mot Google bara var en liten del av en större operation. Operationen – som enligt McAfee gick under kodnamnet Aurora – var en samordnad attack på minst 34 amerikanska företag och institutioner, bland andra antivirusprogramtillverkaren Symantec, kemijätten Dow Chemical och leverantörer till Pentagon.

Exemplet med Kina och Google är ett av de senaste och mest kända på politiska konflikter i cyberspace. Vi har ännu inte varit vittnen till ett regelrätt världskrig på Internet eller ett cyberkrig mellan stormakter. Men:

”Nästa världskrig kan börja i cyberspace”, sade Hamadoun Touré, generalsekreterare för FN:s International Telecommunication Union (ITU) på FN:s konferens ITU Telecom World 2009 i Genève.

Före den amerikanska invasionen av Irak 2003 förberedde Pentagon faktiskt ett cyberangrepp på Irak. Angreppet sägs ha kunnat frysa Saddam Husseins personliga bankkonton, stoppat löneutbetalningar till soldaterna och betalningar till militärens materielanskaffning och på så sätt ha banat väg för en fysisk invasion. President George W Bush valde dock inte att inleda angreppet, eftersom risken var för stor. Cyberangreppet kunde nämligen eventuellt förlama den finansiella sektorn i andra länder.

Digital propaganda överallt

Hotet från cyberspace ökar i takt med utbredningen och beroendet av Internet. Mailsystem, IP-telefoner, banker och offentliga hemsidor, elnät och vattenförsörjning – stora delar av vår infrastruktur är beroende av Internet och därmed militära mål, som kan angripas från vilken dator som helst, var som helst i världen.

Samtidigt öppnar det ökande beroendet av Internet nya möjligheter för länder som önskar använda cyberspace för spionage, informationskontroll och propaganda. I kriget mellan Ryssland och Georgien var ryssarnas cyberangrepp mot georgiska hemsidor enligt Dmitri Alperovitch, direktör på McAfees avdelning för hotforskning, inte bara ett militärt angrepp utan i lika hög grad ett försök att hindra georgiska myndigheter och medier från att förmedla sin version av kriget. Även om propaganda inte är en direkt krigshandling, så är kontrollen av information fortfarande avgörande för att kriget skall lyckas.

Detsamma är spionage i cyberspace. Det amerikanska försvarsdepartementet registrerade år 2006 sex miljoner försök att bryta sig in i departementets datorsystem. I dag har denna siffra vuxit till inemot sex miljoner försök om dagen. Under 2008 lyckades en okänd utländsk regering att via ett USB-minne plantera malware (sabotageprogram) i en amerikansk dator på en militärbas i Mellanöstern och sedan få tillgång till planer för olika militära aktioner. Bara mellan 2002 och 2005 laddades det enligt det amerikanska försvarsdepartementet ned mellan tio och tjugo terabytes information från departementet i den så kallade operation Titan Rain.

Titan Rain och flera andra spionagefall har spår som leder till Kina. Landet är enligt flera experter den ledande nationen inom cyberspionage och har sedan 2005 målinriktat tränat på att hacka fientliga nätverk, bland annat ett amerikanskt kärnvapenlaboratorium, USA:s elnät och den tyska kanslern Angela Merkels kontor. Kina uppges ha tiotusentals cyberspioner och är enligt en rapport från den amerikanska U S-China Economic and Security Review Commission mitt i en ”radikal modernisering, som fundamentalt kommer att ändra landets förmåga att utkämpa tekniska krig”. Uppdraget anges vara att stjäla bland annat militära hemligheter. Kina förnekar dock detta.

Det okända kriget rasar på www

Det finns ingen definition på cyberkrig. Därför ger de många exemplen upphov till frågor: Finns det exempel på krigshandlingar? Kan man jämföra ett angrepp i cyberspace med ett angrepp på marken? Är ett krig utan fysisk förstörelse överhuvudtaget ett krig?

Säkerhetsexperten Eugene Spafford vid Purdue University är skeptisk.

”De cybervapen som vi hittills har sett kan inte förorsaka så stor skada att det når krigsnivå”, säger han i den senaste rapporten från McAfee.

”Jag säger inte att cyberkrig som beteckning inte är meningsfull, men den stämmer inte på någon av de händelser som vi hittills har sett”.

Redan på 1990-talet pressade Ryssland på för att få internationell enighet om en definition av cyberkrig. De senaste tio åren har det skrivits tiotusentals sidor om cyberkrig, men vi saknar fortfarande egentliga internationella doktriner och traktat på området. Den tidigare amerikanske ministern för inrikes säkerhet, Michael Chertoff, jämförde nyligen behovet av att anpassa sig till det nya och okända hotet från Internet med behovet av att på femtiotalet anpassa de militära doktrinerna till atombomben.

NATO och den amerikanska militären är redan i gång. I november 2010 beslutade man i NATO på ett toppmöte att utvidga cyberförsvaret:

”Vi skall ta med cyberspace i NATO:s doktrin och förbättra möjligheterna att identifiera, värdera och förhindra hot och återetablera alliansens centrala system vid cyberangrepp”, är orden i rapporten från toppmötet.

Samtidigt ingick EU och USA ett avtal om ett ökat sambete på området, och 2010 utnämnde den amerikanska militären den första cyberkrigsgeneralen och flyttade 30000 soldater från teknisk support till cyberkrigets frontlinjer.

Mer om cyberkrig

Klicka dig vidare till fler sidor om cyberkrig här.

Läs om: Zombiearméer, trojanska hästar och intelligenta filter

Tema

Läs också

PRENUMERERA PÅ ILLUSTRERAD VETENSKAPS NYHETSBREV

Du kan ladda ned ditt gratis specialnummer, Vår extrema hjärna, så snart du har beställt vårt nyhetsbrev.

Kanske är du intresserad av...

Hittade du inte vad du söker? Sök här: