Hur fungerar ett elektronmikroskop?

1 september 2009

I ett traditionellt optiskt mikroskop undersöks preparatet med synligt ljus, som har en våglängd på mellan 400 och 700 nanometer. Ljusets vågnatur sätter en gräns för hur små objekt man kan se i ett ljusmikroskop. Ljuset sprids nämligen när det passerar genom de cirkulära öppningarna i mikroskopet – ett fenomen som kallas diffraktion. Det betyder att den minsta struktur man kan urskilja i ett ljusmikroskop är ungefär hälften så stor som våglängden hos det synliga ljuset, alltså omkring 200 nanometer. I ett elektronmikroskop har ljusstrålen ersatts av en stråle av elektroner. Deras våglängd är synnerligen liten, så upplösningen kan bli så bra som 0,07 nanometer. Därför är det möjligt att förstora ett preparat flera miljoner gånger, medan gränsen går vid cirka 1000 gångers förstoring med ett ljusmikroskop. Linserna i ett traditionellt mikroskop är av glas och i ett elektronmikroskop utgörs de av magnetspolar, som koncentrerar och avböjer strålen av elektroner, innan den träffar objektet.

Läs också

PRENUMERERA PÅ ILLUSTRERAD VETENSKAPS NYHETSBREV

Du kan ladda ned ditt gratis specialnummer, Vår extrema hjärna, så snart du har beställt vårt nyhetsbrev.

Kanske är du intresserad av...

Hittade du inte vad du söker? Sök här: