Digital storage

Digitala lager svämmer över

Forskere indsamler store mængder information. Men det kniber med digital lagerplads og vigtig viden risikerer at være utilgængelig for næste generation. Videnskabelige data er allerede forsvundet eller reddet i sidste øjeblik.

21 juli 2011 av Ib Salomon

Hjärnforskarna gör det, astronomerna gör det och i synnerhet kärnfysikerna gör det: skapar omåttliga mängder digitala data.

När fysikerna till exempel eldar under den stora acceleratorn på CERN, världens största centrum för partikelfysik, levererar de på ett år 15 petabyte information. En petabyte motsvarar en miljard megabyte och det är betydligt mer än även de största biblioteken rymmer. Även alla satelliter producerar astronomiska mängder data. ESA, den europeiska rymdfartsorganisationen, har sålunda samlat på sig lager på fem petabyte och räknar med att mängden data kommer att tiodubblas under de kommande åren.

I sig självt är det naturligtvis inte fel med stora datamängder. Saken är bara den att problemen med att förvara dessa data blir allt fler – och dessutom finns risken för att de en dag kommer att vara helt otillgängliga.

Det hela blir inte heller lättare av att det är frågan om komplexa data, som man helst skall kunna återfinna i sin helhet. Det beror inte minst på att kraven på den vetenskapliga dokumentationen hela tiden ökar. Skall ett läkemedel godkännas, kräver myndigheterna till exempel dokumentation för samtliga de studier och tester som utförts. Uppstår det tvivel om forskarnas arbete, såsom skett inom klimatforskningen, är det oerhört viktigt att kunna söka sig bakåt och kontrollera de data som vetenskapsmännen baserar sina slutsatser på.

Forskningen bliver digital og kommer aldrig på papir

Mycket information finns nu bara i digital form och hamnar aldrig på papper – faktiskt är det i dag endast omkring 0,1 procent som trycks. Även de vetenskapliga tidskrifterna går samma väg. Tre fjärdedelar av världens 20000 forskningstidskrifter förväntas således komma ut endast digitalt om 10 år. Detta kommer därmed att bidra kraftigt till det växande lagret av digital information.

Just nu fördubblas lagren på några år, och de beräknas vara 40 gånger större år 2020 än i dag. Skulle all den information vi producerar i dag skrivas ut på papper, skulle högen växa snabbare än en raket kan flyga, och på ett år kunde man bygga 11 staplar från jorden till solen.

Det mesta är ny information, och en betydande del kommer från forskningen, men utöver flodvågen av nya data digitaliseras även gamla dokument, filmer och bilder i rasande fart. Till exempel har man på Google bestämt sig för att digitalisera de cirka 130 miljoner böcker som företaget anser har getts ut genom åren.

De oerhörda datamängderna ställer enorma krav på lagringsmedierna. En av lösningarna är att packa informationen allt tätare, och det kan man lugnt säga att vi gör. Sedan datorernas barndom har man lyckats lagra informationen flera miljoner gånger tätare, och utvecklingen fortsätter. En Blu-raydisk kan till exempel innehålla mer än fem gånger så mycket som en DVD, och forskarna är på god väg med en vidareutveckling, där informationen populärt sagt staplas i 20 lager. Ett sådant lagermedium kommer att rymma 500 gigabyte. Även nya holografiska metoder verkar lovande.

Stor risiko når informationer pakkes tæt

Det är dock inte riskfritt att packa information tätare, menar bland andra Neil Grindley, som är expert på digital lagring och arbetar för den brittiska Joint Information Systems Committee: ”Risken för att mista information är extra stor, om den förvaras i komprimerad form”.

Bland annat därför blir lagring på stora hårddiskar alltmer utbredd bland forskare. Fördelen är att det är mycket lätt att hämta data från en hårddisk. I gengäld kräver det stora servrar, som alltid är i gång. En server stor som ett kylskåp kan rymma upp till 200 terabyte, men den blir varm när den arbetar. Temperaturen bör idealiskt sett ligga på 17–18 grader, så det behövs massor av energi både till att hålla servern igång och till att hela tiden kyla ned den.

Bland annat CERN letar därför efter platser, där deras forskare kan placera de enorma lagren av data och samtidigt lätt få tag i både energi och kylvatten. Lösningen blir antagligen nybyggda faciliteter i berg, där det finns goda möjligheter till vattenkraft, och där vattnet samtidigt kan användas till kylning. Även de stora europeiska biblioteken överväger något liknande, för även de får behov av allt större lagringskapacitet.

Tema

Läs också

PRENUMERERA PÅ ILLUSTRERAD VETENSKAPS NYHETSBREV

Du kan ladda ned ditt gratis specialnummer, Vår extrema hjärna, så snart du har beställt vårt nyhetsbrev.

Kanske är du intresserad av...

Hittade du inte vad du söker? Sök här: