Vad håller ihop molnen?

Hur kan många moln vara så skarpt avgränsade – varför löses de inte genast upp när det blåser?

1 september 2009

Moln är strukturer som bildas i den nedersta atmosfären genom kondensation av vattenånga. De består av svävande vattendroppar eller iskristaller, beroende på temperaturen på den höjd där molnet befinner sig. Moln bildas när luften är mättad med vattenånga, och det finns kondensationskärnor när-varande, till exempel havssalt, stoft eller rökpartiklar. Dessa partiklar gör att vattenånga kan förtätas till vattendroppar. Molnen kan sedan stanna på den nivå där de bildats och utvecklas horisontellt (stratusmoln) eller vertikalt (kumulusmoln). Det är kumulusmolnen som kan verka avgränsade mot himlen. Det sker hela tiden en uppblandning av luften i ett kumulusmoln och den omgivande luften, dels genom diffusion, dels genom turbulens. Man kallar det ”entrainment”. Det moln vi ser på himlen just nu är fysiskt sett inte detsamma som det vi såg för tio minuter sedan. Det är bara formen som är intakt. Molnet formas hela tiden genom tillförsel av luft nedifrån med påföljande förtätning, och så länge detta pågår kommer gränsen till den omgivande luften att framträda skarpt. Upphör tillförseln av luft nedifrån, till exempel när molnet driver ut över ett kallt hav, blir molnet uppluckrat och oskarpt. När det inte längre tillförs ny luft som kan förtätas, blandas molnet med den omgivande luften, och molndropparna börjar förångas. Det ger en avkylning av molnet, vilket medför en nedsjunkande rörelse, och molnet löses upp.

Läs också

PRENUMERERA PÅ ILLUSTRERAD VETENSKAPS NYHETSBREV

Du kan ladda ned ditt gratis specialnummer, Vår extrema hjärna, så snart du har beställt vårt nyhetsbrev.

Kanske är du intresserad av...

Hittade du inte vad du söker? Sök här: