Är snöflingor alltid symmetriska?

Snöflingor är olika stora, men det ser ut som om de alltid är symmetriska. Varför det?

1 september 2009

En snöflinga är i själva verket en grupp iskristaller, som hakat ihop. Den enskilda flingan kan bestå av upp till hundra kristaller och ha en diameter på 2,5 centimeter – så stora snöflingor är dock sällsynta. Iskristaller bildas när temperaturen i vattenhaltiga moln sjunker under fryspunkten. På grund av vattenmolekylernas struktur bildar iskristallerna nästan alltid i symmetriska, sexkantiga former – tre- eller tolvkantiga kristaller förekommer dock – och snöflingorna här är därför också symmetriska. Hur de enskilda kristallerna i övrigt kommer att se ut beror på luftens temperatur och fuktighet. Är temperaturen högre är 40 minusgrader, kommer iskristallerna att bildas genom att vattenmolekylerna hakar fast på en dammpartikel i luften. Är luften kallare än 40 minusgrader, kommer vattenmolekylerna av sig själva att samlas i en iskristall. Ju kallare det är i molnet, desto mindre vattenånga innehåller det, och iskristallerna blir små och kompakta. Omvänt kommer iskristallerna att växa sig större, ju mer vattenånga det finns i molnet, vilket är normalt vid högre temperaturer. I tempererade och kalla områden i världen bildas iskristallerna vanligtvis i troposfärens översta lager 10 till 13 kilometer över oss. Över höga berg i polartrakterna kan dock bildandet ske ända nere vid marken. Här kan det hända att varm luft ligger över ett lager kall luft, och denna kombination leder till en så kallad övermättning av den kalla luften, så att det bildas små nålformade iskristaller, även utan något moln i närheten. Snö från en molnfri himmel är därför vanligt i Antarktis, där yttemperaturen på vissa ställen är under 50 minusgrader.

Läs också

PRENUMERERA PÅ ILLUSTRERAD VETENSKAPS NYHETSBREV

Du kan ladda ned ditt gratis specialnummer, Vår extrema hjärna, så snart du har beställt vårt nyhetsbrev.

Kanske är du intresserad av...

Hittade du inte vad du söker? Sök här: