New Zealand vand og bjerge

Nya Zeeland är en rest av Verklighetens Atlantis

Omkring 93 procent av kontinenten Zealandia är dold av havet. Enbart de högsta bergen sticker upp ur Stilla havet som Nya Zeeland. Nya geologiska undersökningar visar dock att öarna var helt täckta av vatten för 23 miljoner år sedan.

19 maj 2016 av Niels Hansen

En gång låg en frodig och vacker ö, stor som en hel kontinent, mitt ute i Atlanten. Enligt sägnen härstammade öns samtliga invånare från havs- guden Poseidon och örikets huvudstad var synnerligen välmående. Men öns invånare började med tiden bli sedeslösa och lade sig dessutom till med olika laster. Följden av detta blev att allt gick fel. Atlantis förlorade ett slag mot Aten, och under loppet av ett dygn sjönk kontinenten till havets botten. Så säger den grekiska myten om sagoriket Atlantis, men i sydvästra Stilla havet på havets botten finns det faktiskt en kontinent som en gång i tiden slukades av vattnet. Numera är det bara Nya Zee-land med dess öar som sticker upp över havsytan, medan hela 93 procent av kontinentens landmassa är täckt av vatten. Den sjunkna kontinenten har fått namnet Zealandia och är omkring 15 gånger så stor som dagens Nya Zeeland. Nu anser sig nyzeeländska geologer ha funnit bevis i resultaten från nyligen gjorda undersökningar för att hela kontinenten försvann i havet för omkring 23 miljoner år sedan.

Djur vandrade in från Australien Forskare har känt till Zealandia i många år, och de anser att kontinenten var höjd över havet när den för 83 miljoner år sedan slets loss från superkontinenten Gondwana. Kontinenten sjönk dock mycket långsamt ned under vågorna, allt eftersom skorpan blev allt tunnare. För 23 miljoner år sedan stack en liten del av landmassan fortfarande upp över havet. Man har därför hittills trott att djuren på Nya Zeeland härstammar från faunan på Gondwana. Nu har den nyzeeländske geologen Hamish Campbell emellertid samlat in både biologisk och geologisk bevisning som tyder på att Zealandia har varit helt översvämmat under en kortare period.

Om Zealandia sjönk under havets yta för 23 miljoner år sedan, som Hamish Campbell hävdar utifrån sina nya forskningsresultat, kan landdjuren som förekom där då omöjligt ha överlevt. De måste ha dött ut när fastlandet dränktes. I så fall måste djurarterna ha vandrat in från något annat landområde, exempelvis Australien som ligger omkring 1500 kilometer väster om Nya Zeeland. För att ta reda på om det var möjligt att Nya Zeelands natur kan ha invandrat dit på bara 23 miljoner år reste Campbell till Chathamöarna. Öarna ligger 800 kilometer öster om Nya Zeeland och har liksom Nya Zeeland ett helt unikt djur- och växtliv. De geologiska undersökningarna visade att Chathamöarna dök upp ur havet tidigast för fyra miljoner år sedan. Campbell drar därför slutsatsen att djur och växter kan kolonisera öde och fjärran landområden på relativt kort tid. Det innerbär att Nya Zeelands 23 miljoner år skulle räcka väl.

Öarna har bara tre däggdjursarter Ny forskning stödjer också Campbells uppfattning. Molekylärbiologer har bland annat visat att minst 95 procent av alla nyzeeländska arter har antingen australiska eller sydamerikanska förfäder – och alltså inte gondwaniska. Dessutom visar resultaten från andra undersökningar att de flesta av Nya Zeelands djurarter uppstått under loppet av de senaste 20 miljoner åren, och att dessa arters närmaste släktingar återfinns i Australien.

Läs också

PRENUMERERA PÅ ILLUSTRERAD VETENSKAPS NYHETSBREV

Du kan ladda ned ditt gratis specialnummer, Vår extrema hjärna, så snart du har beställt vårt nyhetsbrev.

Kanske är du intresserad av...

Hittade du inte vad du söker? Sök här: