Hur uppstår surfingvågor?

Varför är det just runt Hawaii man kan hitta några av världens bästa surfingvågor?

1 september 2009

Vanliga vågor bildas, när vinden blåser över vattenytan. Är vattnet fullständigt blankt, när det börjar blåsa, kommer det till en början att bildas små vågor, som vi kallar krusningar eller vågskvalp på vattenytan. Vinden trycker sedan på dessa krusningar, och de växer efterhand till större vågor. Hur höga vågorna kan bli beror på tre förhållanden: vindens hastighet, hur länge den blåser och det avstånd som vinden kan blåsa över. Stora vågor bildas alltså av långvariga och kraftiga vindar, som har stora avstånd att ”arbeta” på. Världens största hav, Stilla havet, är ett bra exempel. När det börjar blåsa på vattnet långt ute i Stilla havet, har vinden enorma distanser på sig att bilda stora vågor på. Hawaiiöarna ligger långt ute i Stilla havet. Därför är det ofta stora och kraftfulla vågor som drabbar stränderna. Att vågorna passar så bra att surfa på beror framför allt på att Hawaiiöarna är av vulkaniskt ursprung och omgivna av underjordiska rev. Öarna är i själva verket toppar av gamla vulkaner, som skjuter upp från havsbottnen. Ur en vågs synvinkel minskar vattendjupet alltså tämligen drastiskt över ett avstånd på ett par hundra meter. När vågen slår emot skarpa rev utanför Hawaiis stränder, bromsas den upp kraftigt och pressas ihop. Den blir därför både högre och långsammare, och i en del fall uppstår en imponerande surfingvåg, som kan bli ända upp till 30 meter hög.

Läs också

PRENUMERERA PÅ ILLUSTRERAD VETENSKAPS NYHETSBREV

Du kan ladda ned ditt gratis specialnummer, Vår extrema hjärna, så snart du har beställt vårt nyhetsbrev.

Kanske är du intresserad av...

Hittade du inte vad du söker? Sök här: