Ingen utväg när fällan slagit igen

Galleri: möt varelserna från det kalla djupet

Djuphavets djurliv är en för biologerna i stort sett okänd värld, men nu har en tysk expedition gett oss en liten tjuvtitt in i den. Mötet med de bisarra varelser som lever i det kalla, mörka djupet vittnar om att djurlivets kreativitet överträffar även de vildaste science fiction-fantasierna.

10 februari 2010

Sedan år 2000 har den stora, tyska forskningsisbrytaren Polarstern, som tillhör Alfred Wegener-institutet i Bremerhaven, varit en av de viktigaste och flitigaste deltagarna i det världsomspännande forskningsprojektet ”Census of Marine Life”.

Över 2000 forskare från mer än 80 länder har deltagit i ett försök att ”mantalsskriva” världshavens djurliv och besvara fyra enkla men synnerligen viktiga frågor. Hur många arter finns det? Var lever de? Hur stora är deras bestånd? Vilken betydelse har de för samspelet i havsmiljön?

Under en lång rad vetenskapliga uppdrag i både den norra och södra delen av Atlanten har fartygets forskare bidragit till avslöjanden av hur livet formar sig i en miljö som är konstant mörk och kall, och där trycket är många gånger större än på land. Det är inte lätt att vara djuphavsdjur. Det är långt mellan artfränder, bytesdjur och potentiella makar på 4000–5000 meters vattendjup. För djuphavsdjur rör det sig därför om att till varje pris ta chansen när den uppenbarar sig. När ett bytesdjur slutligen dyker upp, får det inte slippa undan. Inte ens om det är större än den som gärna vill äta det.

Dödliga tänder och enorma magar

Många djuphavsfiskar är därför inte försedda enbart med en dödlig uppsättning tänder och ett kolossalt gap som kan fånga vilket bytesdjur som helst. De har också ofta en mage som kan rymma djur som är större än de själva. Många av dem äter sannolikt också endast en enda gång i livet. Samma problem gör sig gällande när de skall hitta en partner, och här är det åter fiskar som har kommit med de mest radikala lösningarna.

När en hanne och en hona av djuphavsmarulk hittat varandra, släpper de aldrig taget. Hannen, som är mycket mindre än honan, biter sig fast i hennes sida och växer efter några dagar permanent ihop med henne. Resten av livet är han sedan reducerad till en spermabank, som får näring från honans blod.

Fjärrstyrda nät fångar djur på djupt vatten

Att fånga djuphavsdjur är ingen lätt uppgift, och därför har forskarna på Polarstern utvecklat en rad specialiserade redskap. Det mest avancerade är den så kallade MOCNESS-apparaten, som består av en serie av fem fjärrstyrda nät, som sitter ihop på en gemensam ram. MOCNESS sänks ned på exempelvis 5000 meter eller till det maximala djup varifrån insamlingen skall börja. Där öppnar man så med hjälp av fjärrstyrning det första nätet och drar sedan upp hela fångstapparaten till 4000 meters djup.

En ny fjärrstyrningssignal stänger det första nätet och öppnar nästa, och så fortsätter man ända tills MOCNESS-apparaten har nått upp till havsytan igen. På så sätt vet forskarna alltid precis på vilket djup de olika djuren har fångats.

Arbetar snabbt i mörklagd container

Uppe på fartyget måste man arbeta snabbt. Djuren är vana vid att leva under helt andra förhållanden än vid ytan, och därför kommer många av dem att antingen vara döda när de kommer upp eller dö relativt snabbt. Placeras de med detsamma i mycket kallt havsvatten, finns det dock en möjlighet att de kan klara sig en tid. Sedan tar fotografen Solvin Zankl över djuren. Han har utvecklat en teknik som gör det möjligt att fotografera dem utan mellanliggande glasvägg, så att man kan se dem i alla detaljer. Detta krävande arbete sker i en mörklagd kylcontainer på fartyget.

Läs också

PRENUMERERA PÅ ILLUSTRERAD VETENSKAPS NYHETSBREV

Du kan ladda ned ditt gratis specialnummer, Vår extrema hjärna, så snart du har beställt vårt nyhetsbrev.

Kanske är du intresserad av...

Hittade du inte vad du söker? Sök här: