Varför är skogen inte blå?

Man kan inte säga att dessa färger generellt är naturens färger. ”Naturen” är ett vitt begrepp, och färger som blått förekommer på flera håll. Det kan till exempel vara havet och himlen, och vissa skogsblommor har blå kronblad, och fåglar kan ha blå fjädrar.

Växternas färger

Det är därför mer adekvat att kalla gröna, bruna, gula och röda färger för växternas färger. Växternas cellväggar består övervägande av cellulosa och träämnet lignin. Dessa ämnen ger styvhet och styrka till växterna, men de är svåra att bryta ned. Efter att löven fallit av, ligger de på marken och är mörka och brunaktiga, då de absorberar en stor del av solljuset.

På sommaren är grönt den dominerande växtfärgen. Det är för att bladens solfångande pigment i synnerhet absorberar energi i den blå och röda änden av solljusets spektrum. Därför reflekteras den gröna delen av solljuset. På hösten kan lövfällande träds blad få röda och gula kulörer, eftersom det gröna klorofyllpigmentet bryts ned och därmed tillåter andra färgpigment i bladen att framträda.

Många djur använder starka färger i huden, pälsen eller fjäderdräkten, till exem­pel för att känna igen varandra eller försvara sig genom att signalera att de är mycket farliga. I synnerhet i miljöer där många djurarter lever tätt ihop, till exempel i tropiska regnskogar eller på korallrev, finner man en explosion av färger, som sträcker sig långt ut över växternas färger. Vilka färger man vill kalla naturens beror därför på var man befinner sig.