Marinbiolog utforskar gåtfull jätte

Då Brad Norman första gången såg en valhaj i havet vid Australiens västkust blev han så entusiastisk att han höll på att svälja sin snorkel. Han kände sig dock helt trygg. Sedan denna dag har den australiske marinbiologen vigt en stor del av sitt liv åt att utforska och bevara den gåtfulla jätten.

Trots att valhajen kan bli lika lång som en buss och borde vara svår att förbise, har biologerna förbluffande dålig kunskap om denna världens största fisk. Valhajens parning, födsel, uppväxt, vandring och död är allt mycket lite studerat. Fram till 1986 hade forskarna registrerat endast 320 observationer av valhaj. Sedan dess har antalet dock ökat explosivt, och jätten, som lever i de milda farvattnen runt ekvatorn, har nu noterats utanför 124 olika länder. Det beror i synnerhet på en stor ökning av dykturismen.

Brad Norman sætter en datamåler fast i hvalhajens 14 cm tykke hud. Måleren registrerer dyrets fart og dybde.

Just amatördykare spelar en avgörande roll i ett av Brad Normans mest geniala projekt för utforskning av valhajen. När man möter en valhaj i havet, är det mest iögonenfallande dess lysande vita fläckar, som påminner om en stjärnhimmel under vattnet. Det gav Brad Norman idén att använda fläckarna som ett slags fingeravtryck, som gör det möjligt att identifiera varje individ. Därför upprättade han 1999 databasen ECOCEAN, som vem som helst kan skicka in sina fotografier av valhajar till.

Databasen gör det möjligt att registrera djurens beteende och antal utan att besvära dem. Både forskare och amatördykare har ­flitigt bidragit till ECOCEAN, som i dag rymmer över 2300 fotografier av mer än 1900 olika individer.