© Alamy/All Over Press

Vetenskapens 10 värsta jobb

Har du också helt fel jobb? Här är tio vetenskapliga jobb som du ska tänka dig för innan du väljer – och gör gärna Illustrerad Vetenskaps stora Karriärguide som visar dig ditt sanna vetenskapliga kall!

26 november 2017 av Af Antje Gerd Poulsen

1. VULKANOLOG 

Jakten på lava, sten och gas ledde forskarna ända till kanten av mullrande och bubblande lavasjöar.

Temperaturen ligger över kokpunkten när vulkanologerna ger sig ut i fält för att mäta upp vulkaner och samla in prover. En av dem som varit närmast en lavasjö är den italienske vulkanologen Dario Tedesco. 

År 2010 klättrade han tillsammans med ett internationellt forskarlag ned i kratern på en av världens mest aktiva vulkaner, Nyiragongo, som ligger nära staden Goma i Kongo. 

Målet med expeditionen var att mäta upp kratern och samla prover av lava, sten och gas. Redan själva nedstigningen var farlig på grund av fallande stenar och gaser som kunde förblinda forskarna. 

Därtill campade de i två dagar i kratern endast 120 meter från bottnen. 

Temperaturen i kratern ligger på en del ställen över kokpunkten, och sjön svämmar regelbundet över sina bräddar, men iförda skyddsdräkter kom teamets medlemmar nära lavasjön.

Förutspår utbrott 

Under expeditionerna kan forskarna studera olika faktorer som temperatur och gasförekomst i vulkanen.

Resultaten kan visa om nya utbrott är på väg. I framtiden behöver vulkanologerna dock inte sätta livet på spel. 

Ny teknik i form av radarbilder och värmeresistenta robotar kan redan nu leverera en del av den önskade informationen.

2. ASTRONAUT

Efter 257 dagar gjorde Mars500:s astronauter en simulerad tur ut på Marsytan.

© RIA NOVOSTI

Provastronauter utstår årslång isolering på jorden för att studera de psykiska och fysiska förhållandena under långa rymdresor.

Rutinen i att sitta på ett tråkigt kontor varje dag och titta på samma kollegor är ingenting mot vad en provastronaut tvingas utstå. 

År 2010 och 2011 fick de sex provastronauterna i projektet Mars500 sålunda nöja sig med varandras sällskap under en period på 17 månader och det dessutom utan att någonsin lämna jorden.

Missa aldrig de viktigaste vetenskapliga nyheterna – med Illustrerad Vetenskaps NYHETSBREV direkt i din inkorg

Under de 500 dagar som försöket varade uppehöll sig astronauterna i en 180 kvadratmeter stor rymdskeppssimulator, som var placerad i en stor forskningshall i Moskva. 

Utrymmet var knappt, menyn bestod av burkmat och de såg inte någon gång dagens ljus. 

Den största underhållningen var då deltagarna efter 257 dagar iförda rymddräkter gjorde en expedition till ”Mars yta”, som var inrättad i ett plåtskjul med sand och sten på golvet och stjärnor på väggar och tak. 

Där skulle astronauterna samla prover och placera en flagga innan de återvände till ”rymdskeppet”.

Testkanin för rymdens effekter på kroppen 

Den fysiska och psykiska pressen är stor under en rymdresa. Under försök med bland annat sömnen undersöktes provastronauternas tillstånd under vägen. 

Det visade sig att astronauterna i allt högre grad blev fysiskt passiva, sov sämre, visade tecken på depression och inte tränade, ju längre ”resan” varade.

3. LARVDETEKTIV 

© STEPHEN DALTON/NATURE PL

Ett myller av smaskande larver och surrande spyflugor är en del av vardagen för engelska Amoret Whitaker. 

Hon är en av de rättsentomologer som polisen kontaktar för att dra ut larver och andra insekter ur lik för att avgöra när döden inträffat. 

När Amoret Whitaker rycker ut har hon med sig en insektshåv att fånga flugor med, plastskedar att skyffla upp larver med och en plastbytta med kattmat så att hon kan hålla larverna vid liv. 

Därefter tar hon med sig insekterna till sitt illaluktande laboratorium på Londons naturhistoriska museum och undersöker dem närmare.

Slår fast tidpunkten dödsögonblick med hjälp av larver

Färska lik lockar flugor. Under rätt förhållanden lägger flugorna efter några minuter ägg i liket och startar den ”klocka” med vars hjälp insektsforskaren avgör dödstidpunkten. 

Flugan genomgår nämligen sju stadier från ägg till fluga, och utifrån denna cykel kan man med några timmars marginal ange en dödstidpunkt.

Har liket legat i veckor eller månader är felmarginalen ett par dagar.

4. HAVSBIOLOG 


© UNIVERSITY OF TRIESTE

För att studera Medelhavets hälsa dyker marinbiologer från bland annat universitetet i den italienska staden Trieste runt i enorma slemklumpar i havet. Slemmet, som kallas ”marine mucilage”, består av ihopklumpat, mikroskopiskt, dött och levande organiskt material. 

På sommaren kan slemmassorna sträcka sig över nästan 200 kilometer längs kusten.

För att få helt rätt prover av slemklumparna drar forskarna på sig dykarutrustning och hoppar ned i slemsoppan, där de med stora kanyler suger upp prover.

5. VALSKÄRARE

Stanken av rutten val sätter sig i huden och i håret på de biologer som i jakten på en dödsorsak styckar strandade valar.

© Alamy/All Over Press

Biologer skär i ruttet och stinkande valkött i hopp om att kunna avslöja valarnas dödshistorier.

Lukten av rutten fisk är inget mot lukten av rutten val. Trots det finns det människor som inte bara utsätter sig för lukten i timmar utan även skär upp djuret, så att de får det illaluktande valköttet långt upp på armar och ben.

När en val strandat någonstans i världen rycker en grupp marinbiologer ut, och de vet exakt hur uppgiften skall angripas. Iförda gummidräkter och med långa knivar skär de först stora remsor av valen, innan de skär loss organen och tar prover av dem. 

Efteråt analyserar forskarna proverna i laboratoriet och utfärdar en dödsattest, som förklarar valens död. 

På så sätt bidrar varje upphittad val till vår kunskap. Det

händer också att teamet tvingas avliva en val, så att den slipper dö en utdragen och smärtsam död.

Förklarar valens dödsorsak 

Valbiologerna undersöker om sjukdomar eller skador kan förklara valens strandning, och om nya åtgärder kan förhindra liknande skador framöver. 

Fartyg kan till exempel köra på valar, och det kan undvikas med nya rutter.

6.AP-PSYKOLOG 

© PAUL VASEY & RADIUS IMAGES/GETTY IMAGES

Få personer har bevittnat så mycket apsex som den kanadensiske beteendeforskaren Paul Vasey vid University of Lethbridge i Alberta. 

De senaste tolv åren har han varje höst tillbringat dagar, veckor och månader i Arashiyamadistriktet i närheten av Kyoto i Japan för att närstudera makakernas sexuella utsvävningar i det fria. 

Aporna lever i stora grupper på mellan 10 och 80 individer. Hannarna kommer och går, medan honorna utgör stammen i gruppen. Både honor och hannar har sex med andra av samma kön. 

När honorna har sex med varandra är Paul Vasey på plats med kamera och anteckningsbok. 

Utöver när, hur och hur länge aporna roar sig noterar han också vem de har sex med, och han har bland annat kommit fram till att honorna undviker sex med nära släktingar.

Håller koll på apornas sexliv

Paul Vasey studerar apornas icke-reproduktiva sexualitet för att lära mer om sexualdriftens roll i evolutionen. 

Han har bland annat kommit fram till att honorna kurtiseras av hannar, men väljer bort dem och föredrar sex

7. ARMSVETTSKEMIST  

Vissa vetenskapliga arbeten är inget för känsliga näsor. 

Det gäller jobbet i luktlaboratoriet på Monell Chemical Senses Center i Philadephia. Där har doktor George Preti specialiserat sig på armsvett, som han samlar på en liten trasa och sedan analyserar i en apparat som kan identifiera olika ämnen i svetten. 

Preti har också visat att hudcancer har sin egen lukt. Upptäckten kan leda till en snabbare diagnos.

8.IGELSPECIALIST 

© SMITHORE/THINKSTOCK

På en skala från ett till tio över världens olika arbeten med mest blodsugande inslag har zoologen doktor Mark Sidall vid naturhistoriska museet i New York en klar tia. 

När han samlar in nya exemplar av iglar till museets samling använder han sin egen kropp som lockbete. 

Iförd shorts och sandaler vadar han genom våtmarker i Sydafrika, regnskog i Madagaskar och träsk i Guinea i jakten på nya igelarter. 

Ju fler iglar som suger blod från hans fötter och ben, desto bättre. Iglarna är inte farliga i sig själva, men det är några av de djur som de sitter på. Till exempel har Mark Sidall tagit en igel från en flodhästs bakdel.

Hittar skillnader i iglars blodsugande förmågor 

Mark Sidall forskar om iglars mångfald och evolution.

 Han samlar olika arter och undersöker deras släktrelationer, deras blodsugande beteende och deras förmåga att motverka blodets koagulation.

9. GROTTFORSKARE

En av expeditionens forskare klämmer sig genom en tunnel 1500 meter ned i grottan.

© S. ALVAREZ/NATIONAL GEOGRAPHIC STOCK

Två tusen meter ned i en vattenfylld underjordisk labyrint. Det är vad grottforskare utstår för att kartlägga de dolda grottsystemen i underjorden.

Hala klippväggar, underjordiska tunnlar fulla av iskallt vatten och allt smalare sprickor. Det är bara några av de utmaningar som grottforskare stöter på i sitt sökande efter världens djupaste grottor.

Den ukrainske grottforskaren Gennadiy Samokhin är den som hittills varit djupast ned i jorden. Han slog världsrekord sommaren 2012. 

Under en internationell expedition som varade en månad kröp han tillsammans med 58 andra grottforskare från nio olika länder ned i världens djupaste grotta, Krubera i Georgien. 

Samokhin tog sig 52 meter ned genom en smal vattenfylld spricka, som ledde ned till 2 197 meter. Därmed slog han sitt eget rekord från 2007 med sex meter.

Kartlägger okända platser

Grottforskare är upptäcktsresande som bland annat kartlägger områden av jorden där ingen tidigare varit. 

Där samlar de prover av stenar och djurliv, undersöker hur grottor och hålrum har bildats och kartlägger varifrån vattnet i grottorna kommer och vart det är på väg.

10. AVFÖRINGSSTRANSPLANTATÖR

Vissa läkare håller dagligen i andras avföring. Läkarna har specialiserat sig på att utföra en faecestransplantation, vid vilken en frisk persons avföring förs in i tarmen på en patient som behöver de gynnsamma bakterierna. 

Transplantationen sker antingen direkt i ändtarmen eller via en slang genom näsan.


Har du hittat ditt vetenskapliga kall i livet? 

Gör Illustrerad Vetenskaps stora personlighetstest Karriärguiden och hitta vilket jobb du är som gjord för. 

Paranormal forskare, rymdpsykolog, nanoforskare, skratterapeut, fyrverkeridesigner, monsterjägare eller något helt annat – få din inre vetenskapspersonlighet analyserad och ta reda på vad du är född till att arbeta med!

VILKET JOBB SKA DU HA EGENTLIGEN? Ta reda på det med hjälp av Illustrerad Vetenskaps stora Karriärguide!

Läs också

PRENUMERERA PÅ ILLUSTRERAD VETENSKAPS NYHETSBREV

Du kan ladda ned ditt gratis specialnummer, Vår extrema hjärna, så snart du har beställt vårt nyhetsbrev.

Kanske är du intresserad av...

Hittade du inte vad du söker? Sök här: