Vi går i cirklar, när vi gått vilse

Försök har visat att vi behöver riktmärken för att kunna hålla kursen.

Med hjälp av sol och måne gick testpersonerna rakt (gul). Utan dessa riktmärken gick de i cirklar (blå).
Jan Souman/Max-Planck-Institut
Med hjälp av sol och måne gick testpersonerna rakt (gul). Utan dessa riktmärken gick de i cirklar (blå).

Vi känner igen det från filmer och böcker: när man gått vilse, går man ofta till sist i cirklar och korsar sitt eget spår. Försök vid tyska Max Planck-Institut i Tübingen visar nu att detta inte är ren fiktion.

Forskarna skickade ut frivilliga försökspersoner i den tyska Bienwaldskogen och den tunisiska öknen för att testa deras förmåga att gå rakt fram under flera timmar. Så länge solen eller månen var framme kunde deltagarna utan problem hålla kursen, visade forskarnas GPS-övervakning.

I gengäld var det väldigt dåligt med lokalsinnet under molniga dagar och under nätter utan månsken. Då tog det inte lång tid förrän försökspersonerna började gå i cirklar utan att märka det. Forskarna drar slutsatsen att hjärnan är beroende av riktmärken för att kunna hålla en bestämd kurs.