Varför smittar gäspning?

Jag har ofta undrat över varför man inte kan låta bli att gäspa, när man ser någon annan göra det. Varför är det så, och finns fenomenet även i djurvärlden?

1 september 2009

Gäspandet är ett ytterst märkligt fenomen, och även om det är välkänt och har studerats ingående, vet man fortfarande inte med säkerhet varför det är så smittsamt. I samband med en gäspning sker ofta en rad djupa inandningar. Det har fått några forskare att föreslå att gäspningarna ger kroppen ett extra tillskott av syre, när den behöver det, speciellt om man är trött. Senare har man dock gjort försök med personer i syretält, där syrehalten var mycket högre än normalt, och där de därför borde gäspa mindre. Det gjorde emellertid ingen som helst skillnad. Nyare studier av de nervbanor som är ansvariga för gäspningarna tyder på att syftet med dem är att de skall smitta. Gäspningen är en halvautomatisk reflex, som uppstår i hjärnstammen. Man känner inte exakt till mekanismen som får gäspningen att smitta, men det tycks vara en mycket gammal typ av beteende, som har till uppgift att synkronisera flockens uppträdande. Den signalerar att det är dags att gå från en aktivitet till en annan, till exempel att sova, vakna eller jaga. Smittande gäspningar är en utbredd företeelse bland djur, speciellt rovdjur och sociala primater. Människan har bevarat denna form av icke-verbal kommunikation, även efter att vi lärt oss att kommunicera med hjälp av ord. Gäspningar är för övrigt starkt smittsamma, inte bara vid samvaro med andra. Det är nästan omöjligt att inte gäspa, om man ser en gäspning på film eller läser om den. Vi undrar hur mycket du egentligen har gäspat, medan du har läst det här!

Läs också

PRENUMERERA PÅ ILLUSTRERAD VETENSKAPS NYHETSBREV

Du kan ladda ned ditt gratis specialnummer, Vår extrema hjärna, så snart du har beställt vårt nyhetsbrev.

Kanske är du intresserad av...

Hittade du inte vad du söker? Sök här: