Mad galt i halsen

Varför ligger matstrupe och luftstrupe så nära varandra?

Borde inte evolutionen ha separerat luftstrupe och matstrupe, eftersom det kan vara livsfarligt att sätta maten i vrångstrupen?

10 augusti 2016

Hos människor och andra landdäggdjur befinner sig luftstrupens öppning mycket nära matstrupens.

Placeringen är riskabel när vi sväljer en tugga, då tuggan kan hamna i fel strupe.

Normalt leds dock inte maten fel, eftersom det så kallade struplocket stänger till luftstrupen när vi sväljer.

Att sätta mat i halsen kan vara livsfarligt

Ibland fungerar inte detta och då kan vi få ned mat i luftstrupen. Om tuggan är stor och spärrar lufttillträdet kan det vara direkt livsfarligt.

Problemet skulle inte existera om luftstrupen under loppet av vår evolution hade kommit att separeras helt från intaget av föda.

Att utvecklingen inte medfört detta kan bero på att nackdelarna uppvägs av några tyngre vägande fördelar.

Lock stänger maten ute från luftstrupen

Även små matbitar kan leda till skador i luftstrupen, och om de hindrar passagen är det livsfarligt. Som tur är har kroppen ett noggrant reglerat system som stänger luftstrupen när vi sväljer.

1. När vi andas är en slutmuskel överst i matstrupen sammandragen. Det så kallade struplocket är uppe, vilket innebär att den lilla öppningen mellan stämbanden är fri så att luft kan passera till lungorna.

2. När vi sväljer en bit mat aktiveras sväljreflexer som förskjuter struplocket ned över luftstrupens öppning så att maten inte kan hamna i luftstrupen. Slutmuskeln i matstrupen slappnar av, så att maten kan passera till matstrupen. Därefter dras slutmuskeln samman, och struplocket höjs, vilket gör att vi kan få ned luften i lungorna igen.

Luftstrupen har en smart funktion

Vi behöver de stora hålrummen i vår näsa och mun ör att värma upp och fukta den luft vi andas in, så att syret lättare tas upp i lungorna.

Om vi blir för varma använder vi den luft vi andas ut till att kyla kroppen när vi blåser ut varm ånga från näsans och munnens inre ytor.

Valar andas genom hål upptill på huvudet

Valar är de havsdäggdjur som är bäst anpassade till att leva i vatten.

De har – till skillnad från exempelvis sälar – utvecklat andningshål ovanpå huvudet, så att de inte behöver sticka upp hela huvudet över vattnet för att få luft i lungorna.

Andningshålens speciella placering gör också att djurens luftstrupe är helt skild från svalget. Därmed löper valar en mindre risk att få in vatten i andningsorganen när de dyker.

|

Luftstrupen hjälper till att skapa ljud

Luften moduleras först när den passerar hålrum i näsa och mun och senare när den passerar tungan och läpparna.

Utandningsluften skapar därmed alla möjliga former av ljud – allt från smågnagares svaga pip till lejonens mäktiga rytande och människors varierade tal.

En bardval kan sätta maten i halsen

Bardvalar har djurrikets största matstrupe, men löper ändå en risk att något fastnar i deras luft- eller matstrupe.

Läs varför i den här artikeln.

Få ett bra erbjudande på Illustrerad Vetenskap

Få 3 nr av Illustrerad Vetenskap för 79,00. Klicka här.

Läs också

PRENUMERERA PÅ ILLUSTRERAD VETENSKAPS NYHETSBREV

Du kan ladda ned ditt gratis specialnummer, Vår extrema hjärna, så snart du har beställt vårt nyhetsbrev.

Kanske är du intresserad av...

Hittade du inte vad du söker? Sök här: