Kroppens mjukdelar äts upp av mikroorganismer när ett lik har lagts i jorden. Däremot förintas skelettet först efter många år.

© Shutterstock

Vad händer med kroppen efter begravningen?

Bara en kort stund efter det att kroppens sänkts ned i jorden startar en effektiv nedbrytningsprocess som till slut bara lämnar kvar skelettet.

20 april 2017

Ofta begravs en människa en vecka efter att ha dött. Kroppen ruttnar endast obetydligt om liket förvaras under 4 °C tills dess. 

När liket väl lagts i graven ändrar huden färg och blir lös och grönaktig. 

>> Få svaren på många stora och små frågor genom att köpa vår tidning här.

Kroppen svullnar upp som en ballong eftersom det bildas olika illaluktande gaser i liket. 

DÖDENS FÖRSTA SPÅR:

  • En halvtimme efter döden: De första synliga dödstecknen är likfläckar; blåaktiga missfärgningar av huden. De uppstår för att cirkulationen avstannat så att blodfärgämnet hemoglobin tränger ut i omgivande vävnader.

  • Tre–fyra timmar efter döden: Muskler börjar stelna på grund av kemiska förändringar. Denna likstelhet börjar alltid i huvudet och sprider sig inom loppet av några timmar till resten av kroppen. Efter åtta till tolv timmar är hela kroppen stel som en bräda. 

  • 18–36 timmar efter döden: Likstelheten börjar försvinna igen i takt med att förruttnelsen startar. Efter ett par dygn är stelheten försvunnen.

Kalkinnehållet avgör benens livstid

Efter två-tre veckor i graven har liket förlorat de flesta inre organ och muskler på grund av att bakte rier, flugor och larver äter av den döda, och kroppens vatten har avdunstat. Vanligtvis består vår kropp av cirka 80 procent vatten. 

Efter tre-fyra månader finns bara skelettet kvar. 

Jordens innehåll av kalk bestämmer hur snabbt benen löses upp – är jorden rik på kalk kan benen bevaras i flera tusen år.

MUMIER OCH MOSSFYND VARAR FÖR EVIGT 

© GETTY IMAGES

Om ett lik ligger extremt torrt, varmt eller kallt, ruttnar det inte och blir till en mumie i vilken kroppens mjukdelar torkar in till en hård massa. 

I mossfynd upphör förruttnelsen på grund av det sura mossvattnet som fungerar som garvsyra på huden.

Har du en vetenskaplig fråga som du behöver svar på? Fråga oss här. Då kanske den kommer med i ett kommande nummer av Illustrerad Vetenskap.

Läs också

Kanske är du intresserad av...

Hittade du inte vad du söker? Sök här: