Varför kommer man ihåg så lite från den tidiga barndomen?

De flesta minns inte någonting från tiden före treårsåldern. Varför kan vi inte minnas när vi föddes?

1 september 2009

Vi kommer ihåg mer från vår tidiga barndom än vi är medvetna om. Vi kan komma ihåg våra föräldrars röster, deras ansikten, hur man ska röra tungan för att äta en sked med gröt, hur man kryper, går och mycket mer. Listan över de färdigheter vi övat in och lagt på minnet under de tre första åren är närmast oändlig. Många av dem är emellertid sådana vi använder oss av hela tiden, så därför kommer vi inte ihåg dem som något vi lärde, när vi var riktigt små. Att vi inte minns upplevelser från våra första år på samma sätt som vi kommer ihåg händelser senare i livet brukar skyllas på att vuxna minnen förutsätter ett språk. Det sätt som vi lagrar minnen på i hjärnan – och hämtar fram dem – förutsätter i regel ord. Först när vi är omkring tre år gamla, är vårt språk så utvecklat att vi börjar minnas på samma sätt som en vuxen. Vissa sinnesupplevelser kan emellertid lagras mycket tidigt, till exempel lukt, och de kan senare i livet återkallas som tidiga, oklara minnen. Det kan vara lukten av mormors nybakade kakor eller farfars piptobak. Måhända kan vi inte ens komma ihåg varifrån minnena kommer. Vi märker kanske bara att vissa lukter berör oss på ett positivt eller negativt sätt. Det finns även vissa associationer som fastnar tidigt, om barnet upplever dem som viktiga. Det kan till exempel vara att förknippa en kokplatta med smärta.

Läs också

PRENUMERERA PÅ ILLUSTRERAD VETENSKAPS NYHETSBREV

Du kan ladda ned ditt gratis specialnummer, Vår extrema hjärna, så snart du har beställt vårt nyhetsbrev.

Kanske är du intresserad av...

Hittade du inte vad du söker? Sök här: