Penrose Staircase

5 optiska illusioner

Fascinationen över det mänskliga ögat och hur man kan lura det har alltid varit stor, och både konstnärer och matematiker har arbetat med synvillor. Vi har samlat 5 fascinerande exempel.

8 mars 2013 av Oskar Schade

Penrose-triangeln

Penrose-triangeln ritades första gången 1934 av den svenske konstnären Oscar Reutersvärd. I mitten av 1990-talet hyllades och populariserades den av den brittiske matematikern Roger Penrose för sin illusion och sin omöjlighet. Den fick därför det namn den i dag är känd under. Triangeln leker med tre dimensioner och är omöjlig att konstruera.

Eschers vattenfall

Bilden gjordes 1961 av den holländske konstnären M C Escher i form av en litografi (tryck på en slät yta av sten eller metall). Bildens konstruktion är omöjlig, då bilden hänger samman enbart tack vare vinkeln den är ritad i.

Vattenfallet skapar ett kretslopp och ger en paradoxal effekt. Vattenflödet ligger samtidigt på två olika höjder och står i kontrast till den nedre delen av byggnadsverket, som har korrekta tredimensionella proportioner.

"Lilac Chaser"

Illusionen är också känd som Pac-Man-illusionen. Om man fäster blicken på korset i bildens mitt i cirka 20 sekunder, uppträder en synvilla på två olika sätt: en grön prick ersätter en lila prick som för ett ögonblick försvinner, och de lila prickarna tycks så småningom delvis försvinna.

Illusionen upptäcktes av britten Jeremy Hinton i början av 2000-talet. Bilden tillkom när han experimenterade med rörelser på sin dator. Av misstag tog han bort en av prickarna i stället för att färglägga den. Det skapade en effekt, som bestod i att det rörliga mellanrummet förvandlades till en grön prick

År 2005 gjorde Hinton prickarna i bilden otydliga, vilket skapade illusionen att de försvann. Bilden blev samma år populär på Internet och fick namnet ”Lilac Chaser”.

Ebbinghaus-illusionen

Illusionen upptäcktes i slutet av 1800-talet av den tyske psykologen Hermann Ebbinghaus och var en del av hans studier i experimentell psykologi.

De båda inre cirklarna ser ut att vara olika stora, men det är en synvilla: de är lika stora. Det som lurar ögat är storleken av de omgivande cirklarna. Man har senare varierat dessas antal och storlek och deras avstånd till den mittre cirkeln. Ebbinghaus illusion har spelat en viktig roll i diskussionerna om hur hjärnan reagerar och uppfattar föremål.

Ebbinghaus-illusionen har senare gjorts i tredimensionella versioner, och i dem är effekten mycket mer påtaglig.

Penrose-trappan

Roger Penrose fascinerades på 1950-talet av M C Eschers arbete och dennes bilder av ”omöjliga” objekt och byggnader.

Penrose förklarade att han själv ville konstruera något omöjligt, och inspirerad av Escher satte Penrose och hans pappa Lionel Penrose i gång med att konstruera det omöjliga.

Roger visade sin pappa en teckning av den oändliga triangeln, och pappan producerade sedan flera varianter av denna. År 1958 publicerade far och son en artikel om sitt arbete.

Oscar Reutersvärd hade redan 1950 utvecklat trappidén, som Penrose upptäckte först 1984. Penroses fascination över Eschers arbete återgäldades, när han samma år skickade sin artikel till Escher.

Läs också

PRENUMERERA PÅ ILLUSTRERAD VETENSKAPS NYHETSBREV

Du kan ladda ned ditt gratis specialnummer, Vår extrema hjärna, så snart du har beställt vårt nyhetsbrev.

Kanske är du intresserad av...

Hittade du inte vad du söker? Sök här: