Hur stenograferar man?

På film ser man ofta en sekreterare som stenograferar på en maskin i rättssalen. Vad är egentligen stenografi, och vem uppfann den?

1 september 2009

Stenografi betyder egentligen snäv skrift. Det har under årens lopp utvecklats många metoder för att göra det möjligt att anteckna lika fort som man talar. Gemensamt för dessa är att de använder en kombination av ljudtecken och förkortningar. De vanligaste orden och uttrycken skrivs i regel med ett enda tecken, medan stumma bokstäver, och i vissa system även de flesta vokaler, utelämnas helt. Stenografi är en gammal företeelse. Redan den grekiske historikern Xenofon använde stenografi för att skriva Sokrates memoarer. Den stora mängden affärskorrespondens under den industriella revolutionen gjorde dock att användandet av stenografi kom i gång på allvar, och då utvecklade man snabbare system som används än i dag. Irländaren John Robert Gregg avskaffade de tidskrävande krumelurer som stenograferna dittills använt. I hans system från 1888 använder man figurer som cirklar, krokar och vågor. Det amerikanska Speedwritingsystemet från 1920-talet utnyttjar en annan metod och använder alfabetets bokstäver och tecken, men ger dem ny innebörd. C symboliserar till exempel ljudet ch – det engelska ordet ”each” skrivs alltså eC. Man kan även stenografera med maskin. Stenografimaskinen uppfanns 1906 och används än i dag. Med vänster hand skriver man de konsonantljud som föregår en vokal, med höger hand de som kommer efter, medan man använder tummen för att skriva vokalerna. Man kan trycka ner alla tangenter samtidigt och maskinen har även förkortningar för de vanligaste orden och uttrycken. På så sätt kan man skriva över 200 ord i minuten.

Läs också

PRENUMERERA PÅ ILLUSTRERAD VETENSKAPS NYHETSBREV

Du kan ladda ned ditt gratis specialnummer, Vår extrema hjärna, så snart du har beställt vårt nyhetsbrev.

Kanske är du intresserad av...

Hittade du inte vad du söker? Sök här: