nb_u11 Pharell

Musikstöld kan bero på biologi

Popkungen Pharrell Williams dömdes den här veckan för att ha stulit toner från en låt från 1977. Evolutionsbiologer kan möjligtvis förklara varför.

12 mars 2015 av Carsten Nymann

Att en musiker anklagar en annan för att ha stulit en strof, en refräng eller en hel låt hör absolut inte till ovanligheterna.

Den här veckan har en sådan musikkontrovers fått ett överraskande utfall, då popartisten Pharrell Williams i rätten har förklarats skyldig till att medvetet ha stulit toner från legenden Marvin Gayes hit från 1977 "Got to give it up".

Musik väcker globala känslor

Advokater har annars vanligtvis svårt att bevisa att musiker stjäl och inte bara inspireras av varandra. Och det finns det en god grund till.

Forskning i musikens betydelse rent evolutionsbiologiskt visar nämligen att musik fungerar på ett helt universellt plan.

Det vill säga att en glad poplåt åstadkommer lust att dansa oavsett om den spelas för ett gäng murare i Polen eller stamfolk i Afrika.

Stamolk förstod västerländsk musik

Den tyske forskaren Thomas Fritz från Max Planck-institutet i Leipzig spelade i ett försök modern västerländsk musik för ett isolerat folk djupt inne i Kamerun i Centralafrika.

Rytmerna väckt precis samma känslor där som i väst, oavsett om genren var rock, pop, jazz eller klassiskt - och det trots att stamfolkets egen musik var helt annorlunda.

Att samma toner väcker samma känslor världen över och tvärs över kulturer ökar naturligtvis risken för att musiker upprepar sig själva och andra när de komponerar.

Musik är lika med tal

Några forskare förklarar musikens universalitet med att det finns ett biologiskt samband mellan de tonintervall som vi anser vara behagliga och de frekvenser vi använder när vi talar:

Läs också

PRENUMERERA PÅ ILLUSTRERAD VETENSKAPS NYHETSBREV

Du kan ladda ned ditt gratis specialnummer, Vår extrema hjärna, så snart du har beställt vårt nyhetsbrev.

Kanske är du intresserad av...

Hittade du inte vad du söker? Sök här: