West African Drums

Musikens mysterium

Musik är en av mänsklighetens största gåtor. Vi vet inte varför rytmer och toner har uppstått, eller vilken roll de spelar i evolutionen. Forskarna har kommit fram till en del av förklaringen, nämligen att känslan av välljud har biologisk grund, och att sinnesstämningen påverkas av samma frekvenser – oberoende av folkslag.

15 september 2009 av Rasmus Kragh Jakobsen

Talande trummor i Västafrika tillhör kategorin mitt emellan språk och musik. Trummorna är bland annat kända från yorubafolket i Nigeria och lokelestammen i Kongo, som använder en timglasformad ”dundun”-trumma respektive ihåliga trädstammar för att kommunicera över avstånd som är längre än de som människans röst kan överbrygga. Trummorna kan ”tala” genom att imitera toner och rytmer i språket, och även om det finns risk för missförstånd, bygger trumspråket inte på förutbestämda meningar, utan kan likt andra språk kombinera ljud till nya betydelser. De talande trummorna kan för den oinvigde lätt tyckas producera meningslösa ljud, men för de infödda är språket fullkomligt naturligt och lätt att förstå.

Musik är ett fenomen som är unikt för oss människor, och dess ursprung är fortfarande en gåta för världens biologer. I motsats till de känslor som mat, dryck, samtal och sex kan utlösa finns det ingen omedelbar logisk förklaring till varför motsvarande känslor för musik har blivit framälskade och kvarhållna under evolutionen. Ingen kan dock förneka den mystiska makt som musiken har över oss.

Musik kan få håret att resa sig i nacken och tårarna att trilla nedför kinderna – ett rus av rena, råa känslor utan det högre intellektets blockerande censur. Musiken har varit med oss sedan tidernas morgon. Vi vet bara inte varför eller hur den har uppstått – eller vad meningen med den egentligen är.

Kanske spelade neandertalarna

Hur långt tillbaka i vår förhistoria musiken går är svårt att svara på. Arkeologiska fynd av flöjter visar att människor spelade avancerad musik för 32000 år sedan i grottor vid Geissenklösterle i Tyskland, men musiken kan ha rötter 150000 år tillbaka i tiden, till den moderna människans ursprung eller ännu längre tillbaka. Minst ett omdiskuterat instrument, även det en flöjt, tros ha tillhört neandertalarna, som skildes från vår utvecklingslinje för 600000–700000 år sedan.

Hur mycket av vårt musikaliska sinne som egentligen har biologiska rötter har länge diskuterats – inte minst om de känslor som musiken väcker är kulturellt betingade eller helt universella.

En internationell studie ledd av Thomas Fritz vid Max Planck-institutet i Leipzig i Tyskland pekar på det sistnämnda. Utrustad med en soldriven, bärbar dator har Fritz rest djupt in i Centralafrika för att hitta människor som aldrig fått sina hörselgångar ”förorenade” av västerländsk musik – de har aldrig hört radio eller deltagit i en missionsgudstjänst. I de nordligaste delarna av Kameruns Mandaraberg hittade han mafafolket, som lever utan elektricitet, och vars musik är helt annorlunda än västvärldens.

Tjugoen medlemmar av mafafolket gick med på att lyssna till musik som de aldrig blivit förberedda på: fyrtiotvå västerländska instrumentala stycken, omfattande klassisk musik, rock, pop och jazz, komponerade för att väcka de universella känslorna glädje, vemod och rädsla.

För varje musikstycke skulle försökspersonerna peka på bilder av ansikten som uttryckte de olika känslorna. Trots att de aldrig hade hört västerländsk musik, förknippade de tonerna med ”rätt” ansikte i 60 procent av fallen. Forskarna kan därmed sluta sig till att musik tvärs över vitt skilda kulturer kan väcka samma universella känslor. Det är en stark indikation på att musik är djupt rotad i Homo sapiens biologi.

”Det råder inga tvivel om att musik är en central del av det som gör oss till människor”, säger Thomas Fritz.

Spädbarnshjärna registrerar rytm

Från studier av barn under ett år har man också tydliga tecken på att i varje fall några sidor av musiken är medfödda. En helt ny studie visar att nyfödda barn har rytmsinne och följer takten i musik.

Det är inte så att de små stampar takten, när de hör något medryckande. En grupp ungerska och holländska forskare registrerade helt enkelt rytmen i barnens hjärna. Under ledning av István Winkler vid den ungerska vetenskapsakademin i Budapest placerade forskarna elektroder på huvudet på 14 spädbarn, som sedan lyssnade till olika trumlåtar.

Emellanåt hoppade rytmen över ett slag, och en millisekund senare registrerade elektroderna samma utslag i hjärnvågorna som hos vuxna, som förväntar något som sedan visar sig inte inträffa. Med andra ord: spädbarnen följer rytmen och blir överraskade när den bryts. ”Våra resultat tyder starkt på att rytmsinnet är medfött”, säger István Winkler.

Andra vetenskapliga mätningar omfattar också hjärnskanningar och pekar på att det musikaliska sinnet är medfött. En rad resultat har de senaste åren kommit från BRAMS (International Laboratory for Brain, Music and Sound Research) i Kanada, där neurobiologer som Isabelle Peretz och Robert Zatorre dissekerar musikens biologiska beståndsdelar. Zatorre har till exempel som den förste använt skanningar av hjärnan för att lokalisera var känslor som ”ilningar längs ryggen” aktiveras av musik. Han har också konstaterat att avvikande toner ger utslag i hjärnans ”lyckocentrum”, och att denna aktivitet är nära förknippad med responsen på bland annat mat och sex.

Resultatet är starka indikationer på att musik har en evolutionär bakgrund. Zatorres kollega, Isabelle Peretz, arbetar också med skanningar och har visat att tondövhet är neurologiskt betingad och specifik för musik utan påverkan på andra förmågor, exempelvis språk.

Tondövhet uppträder hos fyra procent av befolkningen, som inte kan höra om en ton är falsk. Flera av historiens stora personligheter, till exempel president Theodore Roosevelt och revolutions-ledaren Che Guevara, ansågs vara tondöva utan att det vållade dem några problem.

Peretz och kollegor visade för första gången 2007 att det är en stark ärftlig komponent knuten till tondövhet – och därmed att musik kan vara selekterad genom evolutionen. Frågan är bara vad som har varit drivkraften.

Det är en fråga som också sysselsatte Darwin. Han betraktade musik som ett av de största mysterierna, då ”varken njutningen eller förmågan att producera musik är av den minsta nytta för människan”, som han skrev i boken ”The Descent of Man”. Sedan dess har det inte saknats idéer om drivkraften. Den amerikanske neurobiologen Steven Pinker har ofta citerats för sitt uttalande ”musik är hörselns grädde”, och han framhåller det som man kan kalla nollhypotesen: att musiksinnet bara är ett lyckligt sammanträffande av andra egenskaper.

Musik kan till exempel använda den fördelaktiga förmågan att kunna omsätta tryckvågor till nyanserat ljud och hjärnans förmåga att ordna språkets ljud efter regler och principer. De känslor som musik väcker kan ha sitt ursprung i likheter med andra ljud av större biologisk relevans, som ljud från barn och djur.

Musiker har många partners

Nollhypotesen är på inget sätt osannolik, men det finns även andra bra förslag. Vissa forskare – inklusive Darwin – pekar på att musik kan vara ett resultat av sexuell selektion. Att musik så att säga är sexig, och att musiker är attraktiva.

Något av det som talar för sexuell selektion, utöver talrika anekdoter om hur lätt rockstjärnor lockar till sig sexualpartners, är att utövande av musik kräver användning av flera egenskaper samtidigt, och att en duktig musiker därför på en primitiv nivå utstrålar stor förmåga till överlevnad. En svaghet hos teorin är att människor av båda könen uppskattar musik spelad av både män och kvinnor. En annan svaghet är studierna av spädbarn, som visar att musik kan uppskattas även långt före könsmogen ålder.

En annan utbredd hypotes gäller musik som ett ”socialt klister”, som har kunnat stärka människors sammanhållning i till exempel krig, då sång kan förbättra stämningen bland utmattade soldater, inge hopp och ingjuta mod inför strid. Eller omvänt: fungera demoraliserande och illavarslande för fiendens trupper.

Problemet är att hypoteserna är svåra att verklighetstesta. Utan bra försök riskerar de att bli endast plausibla idéer. Det område där forskarna samlat in flest data är i samband med en hypotes om att musik har sitt ursprung i det talade språket. Teorin bygger bland annat på den uppenbara observationen att både musik och språk är uppbyggda av åtskilda ljudelement (toner och fonem (språkliga ljud)), som enligt regler är ordnade i komplexa strukturer. Förmågan att bemästra båda delar är beroende av att man kan tolka de invecklade ljudmönster som framträder under en viss tid.

En förespråkare är doktor Aniruddh Patel vid The Neurosciences Institute i La Jolla i Kalifornien, som tillsammans med japanska kollegor påvisat ett samband mellan språk och hur människor upp-fattar musikaliska mönster. Det visar sig att en serie varierande toner, till exempel lång-kort-lång-kort-lång-kort, uppfattas olika i Japan och Europa. Japanerna hör ett mönster av lång-kort, medan européerna hör ett mönster av kort-lång.

Skillnaden på vad de hör hänger enligt Patel ihop med det sätt på vilket språket är uppbyggt. De europeiska språken har ett kort ord framför innehålls-ordet, till exempel ”en bok”, medan japanska är omvänt: ”hon wo” (bok en).

Välljud är bara ren biologi

En annan studie har gjorts av nervforskaren Dale Purves vid Duke University i North Carolina i USA. Han menar att språket direkt har format vad vi finner estetiskt i musiken. Han undrade över varför några få frekvenser av alla de 20000 som det mänskliga örat kan uppfatta låter så harmoniska.

Tillsammans med kollegor började Purves 2003 separera ordens vokalljud och upptäckte att de frekvenser där mänskligt tal markerar en extra krafturladdning precis motsvarar de frekvenser man får, när man spelar en skala på ett piano (12 toner). Purves undersökte vidare sambandet mellan tal och musik. Han kom 2007 fram till att de kombinationer av toner som vi tycker låter behagliga på ett piano motsvarar frekvenser som definierar vokalljuden i människans tal, oavsett om det är svenska eller swahili.

Mänskligt tal startar när luft pressas förbi stämbanden och får dem att vibrera vid grundfrekvenser, som därefter formas ytterligare av bland annat huvudets resonansrum. Stämbanden kan jämföras med strängarna på en gitarr, och resten av huvudet fungerar som gitarrlådan.

Det visar sig att de energirikaste av resonansfrekvenserna är avgörande för vokalljuden. Med andra ord: samspelet mellan uttalet och hjärnans tolkning har genom evolutionen lett fram till en fördelning av frekvenser, som lämpar sig för mänsklig kommunikation. ”Den underförstådda slutsatsen är att estetik i musik reduceras till biologisk information”, säger Purves, väl medveten om att detta inte är populärt bland musiker.

Även om både Patels och Purves observationer ser lovande ut bevisar de inget och kan bero på tillfälligheter. Med språket som grund för musiken blir det emellertid lättare att försöka förklara vad som har drivit utvecklingen, då en mer nyanserad kommunikation helt klart skulle ha gett våra förfäder enorma fördelar i kampen för överlevnad.

Det kan se ut som om Patel och Purves är på rätt väg med språkhypotesen, men svaret behöver inte vara en teori, som är den rätta. Svaret kan vara mer komplext. Musik är kanske den enda universella företeelse hos människan som inte har någon uppenbar funktion som forskarna kan enas om.

Det finns ingen garanti för att man någonsin kommer att förstå musiken och dess ursprung, men kanske kommer det rätta experimentet en dag att avslöja våra musikaliska beteendens kärna och identifiera de drag som är unika för musik.

Läs också

PRENUMERERA PÅ ILLUSTRERAD VETENSKAPS NYHETSBREV

Du kan ladda ned ditt gratis specialnummer, Vår extrema hjärna, så snart du har beställt vårt nyhetsbrev.

Kanske är du intresserad av...

Hittade du inte vad du söker? Sök här: