Har döden alltid varit ett skelett?

Döden framställs ofta som ett skelett. Från vilken tid kommer denna uppfattning?

1 september 2009

Bilden av döden som ett naket skelett uppstod under den europeiska medeltiden. På 1300-talet dödade pesten en fjärdedel av Europas befolkning, och på vissa håll togs liken inte omhand utan låg kvar på gatorna. Eftersom skelett symboliserade de icke besjälade kroppsdelarna, blev det vanligt att framställa döden som ett skelett. Med eller utan slängkappa red han iväg och skördade med sin lie alla de människoliv som han passerade. Det är karakteristiskt för många av framställningarna att liemannen, som har bindel för ögonen, inte skonar någon. Alla – rik, fattig, ung och gammal – är lika inför döden. Samma tema går igen under 1400- och 1500-talen, då de levande dansar runt med skelett i dödsdansen. Den mest berömda av dessa dödsdansbilder är ”Döden från Lübeck”, som är en 30 meter lång fris i Marienkirche i Lübeck gjord av Bernt Notke.

Läs också

Kanske är du intresserad av...

Hittade du inte vad du söker? Sök här: