Varför kastar man ris vid ett bröllop?

När min man och jag gifte oss, möttes vi av en skur av risgryn i kyrkdörren. Var kommer denna sed ifrån, och vad betyder den?

1 september 2009

Riskastning är en av de fruktbarhetsriter som sedan länge har förknippats med bröllop. Riskornen är frön som skall gro och är därför en symbol för grodden till ett nytt liv. Seden anses härstamma från det gamla Rom, där man förutom ris eller spannmål även kastade bland annat dadlar, nötter och mynt efter de nygifta för att bana väg för lycka och för goda krafter. Nu för tiden kliver många nygifta ut från kyrkdörrarna in i en skur av ris, men riset är inte längre ett uttryck för en tillönskan om många barn utan bara en tillönskan om en bra framtid. I Nordeuropa blev riskastning modern först på 1800-talet. Riset är liksom bröllopstårtan en rest från gamla tiders rituella handlingar vid bröllop: både ris och tårta skulle säkra fruktsamheten och värna mot de onda krafter som man menade fanns vid övergången från status som ogift till gift. Många andra seder hade samma syfte: genom att bära bruden över tröskeln undvek man att hon klev ned i övergången mellan sitt gamla och nya liv, för det var i den övergångsfasen de onda krafterna ansågs uppehålla sig. Traditionen att binda burkar efter brudparets fordon har samma syfte: oljudet skulle skrämma bort de mörka krafterna.

Läs också

Kanske är du intresserad av...

Hittade du inte vad du söker? Sök här: