Alien: Covenant
© Twentieth Century Fox

5 science fiction-filmer som gör dig smartare

Hollywood ska underhålla – men om du är uppmärksam kan filmerna även göra dig smartare. Vi firar premiären av Alien: Covenant med en lista på fem filmer som du kan lära dig något av.

15 maj 2017 av Babak Arvanaghi

Alien: Covenant

I filmen:
En farkost med över 2 000 människor ombord är på väg mot en exoplanet som kanske kan koloniseras. Längs vägen träffar de på resterna av ett tidigare utforskningsuppdrag vars uppgift var att ta reda på ursprunget för livet på jorden.

I verkligheten:
Alienfilmerna är inte gjorda för att vidga dina vetenskapliga horisonter. Men ibland tar de upp något som kan vara sant: Att livet på jorden härstammar från en annan plats i rymden. Det finns flera teorier som pekar på att livets byggstenar kom till vår planet från rymden och fraktades hit av kometer. Bland annat spekuleras det om att aminosyror, som först omvandlats till peptider och därefter till liv, kommer från rymden.

 

Avatar

I filmen:
Under ytan på den fiktiva månen Pandora finns stora mängder av det dyrbara (och fiktiva) mineralet Unobtanium. Människan har rest dit för anlägga gruvdrift och på så sätt få tillgång till ett mineral som endast existerar i små mängder på jorden.

I verkligheten:
Gruvdrift i rymden existerar inte ännu, men kan mycket väl bli en realitet inom kort. Flera bolag tävlar om att komma först ut i asteroidbältet och att sedan med hjälp av speciella maskiner kunna frakta sällsynta mineraler från asteroiderna till jorden. Ateroidbältet är fullt av sällsynta metaller som platinum, palladium, iridium, osmium, wolfram och guld.

Interstellar

I filmen:
Jorden har fått bestående skador och människan är på jakt efter en ny plats att kolonisera. En farkost flyger genom ett maskhål och hamnar nära ett svart hål där besättningen utforskar de kringliggande planeterna. Förhoppningen är att hitta ett nytt hem till människan.

I verkligheten:
Filmen bygger till mångt och mycket på teoretisk fysik och fenomen som aldrig observerats – exempelvis maskhål. Men den prisbelönte fysikern Kip Thorne har varit inblandad i skapandet av de fysiska fenomen som förekommer i filmen för att göra den så verklighetstrogen som möjlig. Exempelvis följer filmen Einsteins relativitetsteori i när det gäller hur gravitationen från det svarta hålet gör att besättningen åldras långsammare jämfört med människor på jorden.

Dessutom är simuleringen av det svarta hålet och maskhålet i filmen de bästa som någonsin skapats. Visual effects-teamet med Kip Thorne i spetsen publicerade vetenskapliga artiklar utifrån hur de kunde skapa de två fenomenen så stor precision.

 

Jurassic Park

I filmen: 
Genom att extrahera dinosaurie-dna från urtidsmyggor som är fångade i bärnsten lyckas en vetenskapsman skapa levande dinosaurier igen. Han öppnar en nöjespark där besökarna kan komma riktigt nära de tidigare utdöda djuren.

I verkligheten:
Dna har en halveringstid på 512 år. Det innebär att dna:t halveras på 512 år. De kvarstående resterna halveras återigen på 512 år, och så vidare. Det ger dna en maximal överlevnadstid på 6,8 miljoner år under idealiska förhållanden. Dinosaurierna dog ut för cirka 65 miljoner år sedan och därför är det omöjligt att hitta dna från de utdöda djuren – inte heller via i myggor i bärnsten.

>> ECLIPSE2017 - Ett fåtal biljetter kvar: Missa inte den unika händelsen som etsar sig fast på näthinnan för alltid. Boka din plats med en gång.

Men med hjälp av andra tekniker har forskarna nästan lyckats skapa dinosaurier i alla fall. Genom att manipulera gener i höns – en dinosaurieättling – har forskarna lyckats få fram kycklingfoster med dinosaurienäbb och dinosaurieben.

Nu är det "bara" resten av kroppen som ska skapas och enligt de mest optimistiska forskarna kan vi få se en levande dinosaurie inom tio år.

År 2001 – ett rymdäventyr

I filmen:
Stanley Kubricks mästerverk från 1968 är uppdelad i tre olika tidsåldrar. Vi får följa de första aporna som använder vapen och astronauter på resa till Jupiter innan filmen poetiskt slutar med ett foster som kretsar runt jorden och tittar ned på vår planet.

I verkligheten:
Filmen gjordes innan Neil Armstrong satte sin fot på månen (1969), innan de första sonderna passerade Jupiter (1973) och innan datoranimerade effekter användes på film för första gången (1973). Men filmen lyckades träffa mitt i prick med ett stort antal förutsägelser, och vetenskapen i filmen är i mångt och mycket korrekt återgiven.

Bland de förutsägelser i filmen som fortfarande håller återfinns exempelvis videosamtal, artificiell intelligens, plattskärmar, datorstyrd navigation, surfplattor, datorspel och toaletter för användning i viktlöst tillstånd. Vid den här tiden, det vill säga 1968, var datorn fortfarande i sin linda vilket gör förutsägelserna ännu mer imponerande.

Filmen återger den minimala gravitationen i rymden mycket exakt och visar också – till skillnad från exempelvis Star Wars – att rymden är tyst. Inga ljud existerar utanför rymdfarkosten. Ett antal forskare från Nasa assisterade när det gällde fysik i filmen och såg även till att filmen uppfyller Einsteins relativitetsteori.

Läs också

Kanske är du intresserad av...

Hittade du inte vad du söker? Sök här: